Hoppa till innehållet

Parlamentsvalet i Storbritannien 2017

Från Wikipedia
Parlamentsvalet i Storbritannien 2017
Storbritannien
← 2015 8 juni 2017 (2017-06-08) 2019 →

Alla 650 mandat i Brittiska underhuset
326 mandat behövs för egen majoritet[a]
Valdeltagande68,8 % (2,5%)[1]
  Första parti Andra parti Tredje parti
 
Ledare Theresa May Jeremy Corbyn Nicola Sturgeon
Parti Konservativa Labour SNP
Ledare sedan 11 juli 2016 12 september 2015 14 november 2014
Ledarens valkrets Maidenhead Islington North Kandiderade ej
Föregående val 330 mandat, 36,9 % 232 mandat, 30,4 % 56 mandat, 4,7 %
Erhållna mandat 317 262 35
Mandatförändring 12 30 21
Röster 13 636 684 12 877 918 977 568
Andel 42,34 % 39,99 % 3,04 %
Väljarströmmar 5,5 % 9,6 % 1,7 %

  Fjärde parti Femte parti Sjätte parti
 
Ledare Tim Farron Arlene Foster Gerry Adams
Parti Liberaldemokraterna DUP Sinn Féin
Ledare sedan 16 juli 2015 17 december 2015 13 november 1983
Ledarens valkrets Westmorland and Lonsdale Kandiderade ej Kandiderade ej
Föregående val 8 mandat, 7,9 % 8 mandat, 0,6 % 4 mandat, 0,6 %
Erhållna mandat 12 10 7
Mandatförändring 4 2 3
Röster 2 371 861 292 316 238 915
Andel 7,37 % 0,91 % 0,74 %
Väljarströmmar 0,5 % 0,3 % 0,1 %

Färgerna anger det vinnande partiet i respektive valkrets

Premiärminister före valet

Theresa May
Konservativa

Premiärminister efter valet

Theresa May
Konservativa

Parlamentsvalet i Storbritannien 2017 hölls torsdagen 8 juni 2017 för att utse 650 platser i det brittiska underhuset. Valet skedde i form av majoritetsval i enmansvalkretsar.[2] Det konservativa partiet tappade sin majoritet i parlamentet, men kunde sitta kvar som en minoritetsregering med stöd av nordirländska DUP.

Inför valet

[redigera | redigera wikitext]

Inför valet visade opinionsundersökningarna att de Konservativa partiet ledde över Labour med nära 20 procentenheter. Under valkampanjen tappade de konservativa stöd till förmån för Labour.

Politiskt parti Partiledare Röster Mandat
Antal Procent Antal Förändring
  Konservativa partiet Theresa May 13 636 684 42,34 % 317 −13
  Labour Party Jeremy Corbyn 12 877 918 39,99 % 262 +30
  Scottish National Party Nicola Sturgeon 977 568 3,04 % 35 −21
  Liberaldemokraterna Tim Farron 2 371 861 7,37 % 12 +4
  Democratic Unionist Party Arlene Foster 292 316 0,91 % 10 +2
  Sinn Féin Gerry Adams 238 915 0,74 % 7 +3
  Plaid Cymru Leanne Wood 164 466 0,51 % 4 +1
  Green Party of England and Wales Caroline Lucas och Jonathan Bartley 512 327 1,59 % 1 ±0
  Oberoende kandidater 151 471 0,47 % 1 ±0
  Talmannen John Bercow 34 299 0,11 % 1 ±0
  United Kingdom Independence Party Paul Nuttall 594 068 1,84 % 0 −1
  Social Democratic and Labour Party Colum Eastwood 95 419 0,30 % 0 −3
  Ulster Unionist Party Robin Swann 83 280 0,26 % 0 −2
  Alliance Party of Northern Ireland Naomi Long 64 553 0,20 % 0 ±0

Partipolitiska konsekvenser

[redigera | redigera wikitext]

Som ett resultat av valutgången valde Liberaldemokraternas Tim Farron och UKIP:s Paul Nuttall att avgå som ledare för sina partier.[3][4]

Anmärkningar

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Givet att parlamentsledamöterna från Sinn Féin är frånvarande och att talmannen och de vice talmännen inte röstar är antalet mandat som krävs för en egen majoritet klart lägre. Då Sinn Féin vann 7 mandat innebär det att man i praktiken endast behöver 320 mandat för att vinna en egen majoritet.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]