Olympiska sommarspelen 1948

	Olympiska sommarspelen 1948
Grenar	136 grenar i 17 sporter
Deltagare
Nationer	59
Aktiva	4 104
Män	3 714
Kvinnor	390
Värdskap
Land	Storbritannien
Ort	London
Arena	Wembley Stadium
Invigning	29 juli 1948
Spelen öppnades av	Kung Georg VI av Storbritannien
Läste deltagarnas ed	Donald Finlay
Läste funktionärernas ed	Ej förrän 1972
Elden tändes av	John Mark
Avslutning	14 augusti 1948
	← Berlin 1936 Helsingfors 1952 →

Olympiska sommarspelen 1948 var de fjortonde moderna olympiska spelen och hölls i London i Storbritannien mellan den 29 juli och den 14 augusti 1948. Dessa var de första olympiska sommarspelen sedan 1936 (1940 och 1944 inställda på grund av andra världskriget). Tävlingarna i London sågs av drygt 1,2 miljoner åskådare.^[1]

Precis som 1912 och 1920 kom Sverige 1948 tvåa i medaljligan i sommar-OS. Denna gång med 16 guld-, 11 silver- och 17 bronsmedaljer.

Att notera

Med andra världskriget i färskt minne uteslöts Tyskland och Japan från deltagande.^[1] Italien inbjöds däremot till spelen. Dock var 59 deltagande nationer nytt rekord.
Fanny Blankers-Koen var spelens lysande stjärna med inte mindre än fyra guldmedaljer, 100 m, 200 m, 80 häck och 4 x 100 m.^[1]
Ilona Elek, Ungern (florettfäktning) och Jan Brzák, Tjeckoslovakien (kanot, C-2) försvarade de olympiska titlar, som de erövrade 12 år tidigare.
Den belgiske maratonlöparen Etienne Gailly var den förste som kom in på stadion, men han var så fysiskt och mentalt uttröttad, att han med möda kunde gå runt stadionvarvet. Han blev passerad av två löpare och slutade trea.
Kanottävlingarna öppnades för kvinnor. Premiärsegrare blev Karen Hoff, Danmark.
Audrey Patterson, USA, blir den första färgade kvinnliga OS-medaljören, brons på 200 m.
Dagen efter blir Alice Coachman, USA, första färgade kvinnliga OS-segrare genom att vinna höjdhoppet.
Ungerske segraren i snabbpistol, Károly Takács, blev 1938 av med sin högra hand (skjuthanden) i en granatolycka. Målmedvetet tränade han upp vänsterhanden och nu stod han som segrare.
I tyngdlyftningens lätta tungviktsklass tog Harold Sakata, USA, silver. Han blev senare skådespelare och blev känd i rollen som Oddjob i Bond-filmen Goldfinger.
Jamaica fick första OS-medaljen. Arthur Wint tog silver på 800 m. Tre dagar senare kom första OS-guldet, Wint igen, genom segern på 400 m.
Det blev också första OS-guldet någonsin för Mexiko. Humberto Mariles Cortés vann hästhoppningen där dessutom landsmannen Rubén Uriza Castro tog silver.
Lennart Viitalas guld i brottning är, åtminstone till 2019, det senaste guldet för Finland i fri stil.
För första gången utdelades diplom till de sex högst placerade i varje gren.
Trots att de föregående spelen, i Berlin 1936, var de elfte, räknas dessa spel som de fjortonde. Även om spelen 1940 och 1944 ställdes in på grund av andra världskriget räknas dessa som de tolfte och trettonde.

Sporter

Medaljfördelning

Huvudartikel: Medaljfördelning vid olympiska sommarspelen 1948

Plac.	Land	Guld	Silver	Brons	Totalt antal medaljer
1	USA	38	27	19	84
2	Sverige	16	11	17	44
3	Frankrike	10	6	13	29
4	Ungern	10	5	12	27
5	Italien	8	11	8	27
6	Finland	8	7	5	20
7	Turkiet	6	4	2	12
8	Tjeckoslovakien	6	2	3	11
9	Schweiz	5	10	5	20
10	Danmark	5	7	8	20

Konsttävlingar

Huvudartikel: Konsttävlingar vid olympiska spelen

Konsttävlingar infördes vid olympiska sommarspelen 1912, men var omdiskuterade. Sista gången de förekom i olympiska sammanhang var vid sommarspelen 1948.^[2]

Urval av medaljörer

Person	Medalj	Land	Konst	Projekt
Adolf Hoch	Guld	Österrike	Arkitektur	Hoppbacke i Koblenz
Alfred Rinesch	Silver	Österrike	Arkitektur	Vattesportcenter i Kernten
Nils Olsson	Brons	Sverige	Arkitektur	Valhallabadet i Göteborg^[3]
Gustaf Nordahl	Guld	Sverige	Skulptur	Hyllning till Ling^[3]
Chintamoni Kar	Silver	Storbritannien	Skulptur	Hjortbock
Aale Tynni	Guld	Finland	Litteratur, Lyrik	Lagerkrans från Hellas
Gabriele Bianchi	Brons	Italien	Musik, sång	Olympisk hymn

Deltagande nationer

Totalt deltog 59 länder i spelen 1948. Brittiska Guyana (nu Guyana), Burma, Ceylon (nu Sri Lanka), Iran, Irak, Jamaica, Libanon, Pakistan, Puerto Rico, Singapore, Sydkorea, Syrien, Trinidad och Tobago och Venezuela debuterade vid dessa spel. För första gången deltog Filippinerna och Indien som självständiga nationer. Tyskland och Japan som båda var under militär ockupation av de allierade staterna under andra världskriget fick inte delta. Italien som från början också var en av axelmakterna under kriget fick delta ändå då de bytte sida efter att Benito Mussolini avsattes. Sovjetunionen var inbjudna att delta men avstod.


Afghanistan Argentina Australien Belgien Bermuda Brasilien Brittiska Guyana Burma Ceylon Chile Colombia Danmark Egypten Filippinerna Finland	Frankrike Grekland Indien Iran Irak Irland Italien Island Jamaica Jugoslavien Kanada Kuba Libanon Liechtenstein Luxemburg	Malta Mexiko Monaco Nederländerna Norge Nya Zeeland Pakistan Panama Peru Polen Portugal Puerto Rico Republiken Kina Schweiz Singapore	Spanien Storbritannien Sverige Sydafrika Sydkorea Syrien Tjeckoslovakien Trinidad och Tobago Turkiet Ungern Uruguay USA Venezuela Österrike

Referenser

^ [a b c] ”London 1948 Olympic Games”.britannica.com. Läst 13 oktober 2019.
^ ”Då konsten blev olympisk” Arkiverad 10 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Idrottsforskning.se. Läst 10 oktober 2019.
^ [a b] ”London 1948”. sok.se. Läst 13 oktober 2019.

Externa länkar

Olympiska rörelsen
Officiell rapport
Exploring 20th century London - 1948 Olympics Föremål och fotografier från samlingarna från Museum of London, London Transport Museum, Jewish Museum och Museum of Croydon.
Wikimedia Commons har media som rör Olympiska sommarspelen 1948.
Bilder & media

[EB-1] [a b c] ”London 1948 Olympic Games”.britannica.com. Läst 13 oktober 2019.

[2] ”Då konsten blev olympisk” Arkiverad 10 oktober 2019 hämtat från the Wayback Machine.. Idrottsforskning.se. Läst 10 oktober 2019.

[Art-3] [a b] ”London 1948”. sok.se. Läst 13 oktober 2019.

[1]