Black Sabbath

I Aston, en industriförort till Birmingham, bildades 1968 fröet till vad som skulle bli Black Sabbath, fast då med namnet Polka Tulk.^[6] När gruppen senare samma år bytte namn till Earth fick de veta att namnet redan användes av ett annat engelskt band. Medlemmarna enades till slut om namnet "Black Sabbath" efter den amerikanska översättningen av Mario Bavas klassiska italienska skräckfilm I Tre Volti Della Paura (svensk titel I skräckens klor).

Gruppen bestod i sin första uppsättning av sångaren Ozzy Osbourne, gitarristen Tony Iommi, basisten Geezer Butler, och trummisen Bill Ward. De fick sitt första genombrott 1970 då de släppte sitt självbetitlade debutalbum Black Sabbath. Albumet släpptes - passande nog - fredagen den 13 februari. Detta album var fullt med tunga riff, apokalyptiska låtar och ockulta ämnen och ses ofta som en hörnsten inom genren heavy metal.

En starkt bidragande anledning till det nyskapande sound som Black Sabbath stod för var att Iommi sista dagen på ett sommarjobb på ett verkstadsföretag råkade ut för en arbetsplatsolycka och klippte av sig två fingertoppar. Han tillverkade själv proteser av nedsmälta plastflaskor, och limmade fast dessa på fingrarna för att kunna fortsätta spela gitarr. Det gjorde dock för ont att pressa ned strängarna när de var normalhårt spända så för att kunna fortsätta spela stämde han ner gitarren och kom på så sätt att skapa det unika sound som blev synonymt med Black Sabbath. De två första Black Sabbath-albumen är dock normalt stämda, eftersom Iommi inte började stämma ned sin gitarr förrän till 1971 års Master of Reality. Black Sabbaths basist Geezer Butler kom då också att stämma ned sin bas för att den skulle stämma överens med Iommis.

Gruppens nästa album Paranoid gjorde dem populära även i USA. Detta album brukar räknas som deras absolut bästa, till och med ett av de bästa inom hela genren. På albumet finns titelspåret "Paranoid", som blev en av Black Sabbaths mest kända och framgångsrika låtar någonsin. Under åren som följde hade gruppen även framgångar med albumen Master of Reality (1971), Vol. 4 (1972) och Sabbath Bloody Sabbath (1973). Problemen började då man bytte skivbolag inför nästa skiva. Inspelningarna tog längre tid, och nästa album, Sabotage, kom inte att släppas förrän 1975. Sabotage räknas av många kritiker som det sista "klassiska" Sabbath-albumet. Året efter kom Technical Ecstasy, och 1978 kom det sista albumet med Osbourne som sångare, Never Say Die!. Musiken i båda dessa album, i synnerhet det sistnämnda, anses färgad av inre stridigheter i bandet och ses därför som avsevärt sämre än gruppens tidigare verk.

Efter ett bråk med Iommi blev Osbourne 1979 sparkad ur gruppen och ersattes med Ronnie James Dio. Många fans anser att Black Sabbath aldrig blev sig likt sedan Osbourne fått sluta. Bråket handlade bland annat om Osbournes allt mer växande missbruk av alkohol; Iommi sade sig ha tröttnat på att Osbourne i stort sett alltid festade och var berusad. Delvis berodde det även på att Iommi tyckte att det alltid var Osbourne som fick all ära vid spelningarna. Detta försökte Iommi råda bot på genom att helt enkelt byta plats med Osbourne när de spelade live, så att Iommi nu stod i mitten.

Efter att Osbourne lämnat gruppen tog de nästa steg tillsammans med förre Rainbow-sångaren Ronnie James Dio. Gruppen gav ut två album, Heaven and Hell och Mob Rules, innan Ronnie James Dio hoppade av för att satsa på en solokarriär. Därefter har åtskilliga sångare varit medlemmar i Black Sabbath, däribland Glenn Hughes och Ian Gillan, båda med ett förflutet i Deep Purple. I början av 1980-talet var bandets popularitet på klart nedåtgående.

Sommaren 1987 var Tony Martin sångare, och under hans tid gav gruppen ut skivorna The Eternal Idol (1987), Headless Cross (1989) samt Tyr (1990).

År 1992 fick Tony Martin lämna bandet till förmån för en återförening med Dio på sång. Albumet Dehumanizer gavs ut men nya konflikter gjorde att Dio återigen lämnade bandet. Tony Martin återvände till bandet 1993 för att ge ut Cross Purposes (1994), Forbidden (1995) samt samlingsalbumet The Sabbath Stones (1996), för att därefter åter lämna bandet 1997.

I slutet av 1990-talet återförenades Black Sabbaths originalmedlemmar, och bandet spelade in ett livealbum med namnet Reunion. Detta album innehöll även två nya låtar, "Psycho Man" och "Selling My Soul".

Efter 11 september-attackerna 2001 mot World Trade Center och Pentagon påstås en lista ha skickats ut i USA innehållande namn på sånger som inte borde spelas på radio under den här tiden, eftersom dessa sånger sades kunna väcka olustkänslor. Två av Black Sabbaths låtar fanns med på listan, "War Pigs" och "Sabbath Bloody Sabbath". Det finns dock inga bevis på att en sådan lista skulle ha funnits. Det kan ha gällt en egenpåtagen censur från de stora radiobolagens sida.

Efter 14 års uppehåll förenades återigen Tony Iommi, Geezer Butler, Ronnie James Dio och Vinny Appice 2006 och de spelade in tre nya låtar "Ear in the Wall", "Shadow of the Wind" och "The Devil Cried" till bandets kommande skiva Black Sabbath: The Dio Years. Bandet var ute på en världsturné under namnet Heaven and Hell och hade planerat att fortsätta turnera sommaren 2010 och framåt, men sångaren Dio avled efter en tids cancersjukdom den 16 maj 2010.^[7] Våren 2009 försökte Osbourne stämma Iommi angående namnet Black Sabbath, han hävdade att varje originalmedlem ska äga tjugofem procent av bandnamnet. Kampen fortsatte fram tills 2010, då den avslutades.

Den 24 januari 2011 meddelade Osbourne att han och de andra tre originalmedlemmarna i bandet höll på att diskutera om en återförening och ett nytt album. Den 12 februari sade Butler att det definitivt inte blir någon återförening, 2 augusti samma år kom dock Osbourne, Iommi, Butler och Ward överens om en återförening. Bandmedlemmarna hade enligt uppgift träffats i en hemlig replokal under gårdagen och planerat för en kommande turné och ett nytt album. Det framkom senare att tidningen Birmingham Mail hittade på rykten om att bandet skulle återförenas och att detta inte var sant.

Black Sabbath återförenades 2011 för att spela in gruppens första studioalbum tillsammans med Ozzy Osbourne sedan 1978. Bandet framförde åtta spelningar i Europa under 2012 varav 2 i Sverige. Bandet utlovade även en kommande världsturné. 2011-11-11 kl 11.11 höll Black Sabbath en presskonferens där de meddelade att ett nytt studioalbum skulle spelas in och att de skulle turnera 2012. På grund av Iommis sjukdom ersattes dock Black Sabbath-spelningarna av "Ozzy & Friends" där även Geezer Butler medverkar.

Trummisen Bill Ward lämnade bandet 2012 med omedelbar verkan efter att ha varit missnöjd med kontraktet, och ersattes av Tommy Clufetos. I juni släppte Black Sabbath ett nytt studioalbum vid namn 13.

Den 29 september 2014 skrev Osbourne till tidningen Metal Hammer att Black Sabbath skulle göra sin sista turné, och även att de eventuellt skulle spela in ett nytt studioalbum innan dess. Den 26 oktober 2015 meddelades det dock att de inte skulle släppa ett nytt album.^[8]

I augusti 2016 meddelade Tony Iommi att han var frisk från sin cancersjukdom.^[9] När han tillfrågades i november samma år om sina planer efter bandets sista turné svarade han "Jag kommer att fortsätta skriva lite låtar, jag kanske gör någonting med grabbarna, kanske i studion, men jag kommer inte att turnera."^[10]

Avskedsturnén The End tog sin början 20 januari 2016 i Omaha, Nebraska, USA, och avslutades 4 februari 2017 i bandets hemstad Birmingham, England.

• 1978 – Never Say Die
• 1980 – Black and Blue
• 1992 – The Black Sabbath Story Volume 1
• 1992 – The Black Sabbath Story Volume 2
• 1999 – The Last Supper
• 1999 – Inside Black Sabbath - 1970-1992
• 2005 – Black Sabbath's Paranoid
• 2005 – Black Sabbath - Rock Review
• 2007 – In Their Own Words
• 2013 – Gathered in Their Masses

•   Wikimedia Commons har media som rör Black Sabbath.
  Bilder & media
• Officiell webbplats