you

you

1. du; andra person singular nominativ

   Do you like chocolate?

   Tycker du om choklad?

2. dig; andra person singular ackusativ eller dativ

   I like you.

   Jag tycker om dig.

3. ni; andra person plural nominativ

   Do you like chocolate?

   Tycker ni om choklad?

4. er; andra person plural ackusativ eller dativ

   I like you.

   Jag tycker om er.

5. man, en; reflexivt pronomen som inte behöver men kan inkludera talaren

   You have to be 18 years old to buy cigarettes.

   Man måste vara 18 år för att köpa cigaretter.

   It feels good when someone cares about you.

   Det känns bra när någon bryr sig om en.

6. din, ditt, era; i förolämpningar för att addressera mottagaren

   Why, you!...

   Du, din

   You idiot!

   Din idiot!

   You swine!

   Ditt svin!

   You idiots!

   Era idioter!

Användning: I äldre engelska användes you enbart för plural - det motsvarade den moderna svenskans ni (och er?). Du motsvarades av thou, dig av thee. Början till slutet på detta var att "artigt pluraltilltal" (motsvarande exempelvis franska vous) lånades in från kontinenten. Nu kunde alltså you användas till en person - och skulle användas, om man ville visa sig vördnadsfull. Efter hand kom thou att ses som direkt oartigt, och föll bort ur språket.

Se även: one

Homofoner: ewe, U, u, yew

Fraser: you all

Sammansättningar: y'all, you'd, you'll, you're, you've

you

1. du

   2010: The Man in the Mirror: Solving the 24 Problems Men Face (page 36), Patrick M Morley:

   There are two yous — the visible you and the real you. The visible you is the you that is known by others.

   Det finns två dun — det synliga duet och det riktiga duet. Det synliga duet är det du som andra känner till.

   Se även: I

   Homofoner: ewe, U, u, yew

you

1. jag