sko

Wikipedia har en artikel om:
sko

sko

• uttal: skuː

1. (fotbeklädnader) (ofta hårdare) fotbeklädnad

   Vanliga konstruktioner: ett par skor

   Synonymer: doja, pjuck

   Hyponymer: loafers

   Hyperonymer: fotbeklädnad

   Sammansättningar: arbetssko, badsko, ballerinasko, balettsko, barfotasko, barnsko, bowlingsko, broddsko, cykelsko, damsko, danssko, eurytmisko, finsko, folkdanssko, fritidssko, gummisko, gymnastiksko, gympasko, herrsko, hästsko, höstsko, innesko, inomhussko, karaktärssko, kinasko, klacksko, knytsko, lacksko, lågsko, lädersko, löparsko, mockasko, munksko, oxfordsko, platåsko, promenadsko, seglarsko, skinnsko, skoaffär, skoblock, skoband, skoborste, skodon, skohorn, skohylla, skokartong, skokräm, skolåda, skomakare, skoskav, skoskåp, skosnöre, skostorlek, skosula, skosöm, skotork, skridsko, skyddssko, snörsko, sommarsko, specialsko, steppsko, träsko, tygsko, tåsko, utesko, utomhussko, vandringssko, vintersko, vårdsko, vårsko, yttersko, översko

   Se även: bottin, båt (slang, om stora skor), känga, pampusch, snökänga, stövel

sko

1. fästa hästsko på hov

   1932: De fyra ryttarna, Vicente Blasco Ibáñez:

   Soldaterna putsade och skodde de glänsande tjocka hästarna i det fria.

2. förse medar och liknande med en metallskoning

   1901-02: Jerusalem, Selma Lagerlöf:

   Birger Larsson förfärdigade grova knivar, lagade lås, satte på hjulringar och skodde slädmedar.

   Besläktade ord: skoning

3. förse med fotbeklädnad
4. (reflexivt: sko sig) göra sig oskälig vinst; förse sig mer än tillbörligt; ungefär profitera, uppskörta, skinna, lura, bedra, hugga för sig, klå

sko m

1. sko

sko u

1. sko

   før fanden får sko på

   innan tuppen gal (mycket tidigt på morgonen)

   kridte skoene

   kavla upp ärmarna (göra sig redo att arbeta)

   vide hvor skoen trykker

   veta var skon klämmer

   være fremme i skoene

   visa framfötterna (vara alert och energisk)

sko m

1. sko