Zemstvo

Zemstvo (ryska: земство) var en form av lokal representation som främst förekom på landsbygden i ryska imperiet som infördes av tsar Alexander II den 1 (nya stilen: 13) januari 1864. Zemstvo fanns på två nivåer, dels på den lägre kretsnivån i varje ujezd och dels på en högre nivå i guvernementen (gubernija).^[1]

Varje zemstvo bestod av en församling av valda ledamöter och en styrelse, som utsågs av församlingen. Enligt den ukas som följde zemstvolagen skulle församlingarna delta i den offentliga administrationen, särskilt i frågor som gällde ekonomiska omständigheter och lokalbefolkningens välfärd. I teorin skulle varje guvernement och krets upprätta zemstvoer, men i praktiken kom de enbart att skapas i två tredjedelar av provinserna i den europeiska delen av Ryssland.^[1]

Under de år och i de områden som zemstvoerna fanns och administrerade lokala angelägenheter skedde utveckling inom en rad sektorer. Zemstvoväsendet såg till att utbildningsnivån höjdes, stärkte folkhälsan, utvecklade vägnätet och en rad ekonomiska bistånd till bland annat jordbruk delades ut.^[1]

Valen till zemstvoförsamlingarna skedde vart tredje år, oftast på hösten, och syftade inte minst till att symbolisera böndernas nya juridiska och politiska status efter livegenskapens avskaffande 1861. Först valdes representanter till kretsarnas zemstvoer, vilka i sin tur sedan valde representanter till guvernementets zemstvo. De röstberättigade delades in i tre grupper (kurier) baserat på om man bodde på landsbygd eller i stad och vilken typ av ägarskap man hade till jorden man brukade. Det nya med indelningen var att man frångick att dela upp de röstberättigade efter vilket stånd man ansågs tillhöra; något som varit standard i tidigare administrativa indelningar i Ryssland.^[2]

Trots att zemstvon fick ett rykte om sig att vara en institution fri från klassgränser, fortsatte adeln att dominera zemstvoförsamlingarna. Antalet ledamöter från adeln var 20 gånger fler än vad som var proportionerligt i förhållande till deras andel av befolkningen. Dessutom hade adeln en än högre andel i zemstvostyrelserna, särskilt i dem på landsbygden. Senare forskning har menat att adelns höga representation delvis kunde förklaras av en inbyggd fördel till gruppen från lagstiftarens (kejsarens) sida. Tanken var att till viss del kompensera adeln för de privilegier de förlorade när livegenskapen avskaffades.^[3]

Kretsrepresentationen (zemskoje sobranie) bestod av deputerade valda vart tredje år i förhållande till invånarnas antal, av de sex kurier, som utsåg riksdumans ledamöter efter 1905. Den sammanträdde minst en gång om året; under mellantiden ersattes den av ett ständigt verkställande utskott (zemskaja uprava).

Guvernementsrepresentationen bestod av för tre år av kretsrepresentationen utsedda medlemmar och tillsatte även för den tid, då den ej var samlad, ett verkställande utskott. Representationerna handlade frågor som rörde förvaltningen av områdets egendomar och inkomster, välgörenhetsanstalter, underhåll och byggande av allmänna hus (även kyrkor), vägar och broar, skolor och hälsovård; det tillkom dem att vidta åtgärder för att bland annat förebygga fattigdom, främja handel och industri, fördela skatterna till staten och bestämma lokala skatter.

I teorin hade dessa representationer således en ej ringa betydelse; men i verkligheten kunde de föga uträtta, eftersom de statliga skatterna var så höga, att nya pålagor för undervisning, hälsovård och liknande fick hållas mycket låga. Dessutom övervakades zemstvons beslut avundsjukt av centralregeringens representant, guvernören, och annullerades omedelbart, så snart den avvek från den anda som för tillfället var rådande vid hovet. Olydnad bestraffades med upplösning. Likväl verkade dessa representationer i flera guvernement (endast 36 guvernement, främst i Storryssland, hade 1916 sådana) inte obetydligt, särskilt för folkundervisningen, och gjorde omfattande undersökningar rörande jordbrukets och industrins ställning.

I romanen Anna Karenina, som Lev Tolstoj skrev 1873–1877, ett årtionde efter representationens införande, har en av huvudfigurerna, Levin, tidigare varit ledamot av en zemstvo. I en svenskspråkig utgåva har detta översatts med landsting. Sveriges landsting infördes 1863 (enligt beslut 1862).

• Shmuel Galai, red (1973). The origins of zemstvo radicalism. Cambridge Russian, Soviet and Post-Soviet Studies. Cambridge University Press. sid. 5–33. doi:10.1017/cbo9780511470691.004. ISBN 978-0-521-52647-0. https://www.cambridge.org/core/books/abs/liberation-movement-in-russia-19001905/origins-of-zemstvo-radicalism/ABFA5BE0C8012E497B07C6240598066B. Läst 16 augusti 2024 
• Ryssland i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)

• Wikimedia Commons har media som rör Zemstvo.
  Bilder & media