Virelai

Virelai är en typ av medeltida franskspråkig versform och genre, ofta använd i poesi och musik. Det är en av de tre formes fixes (de andra är ballad och rondeau) och var en av de vanligaste versformerna som tonsattes i Europa från slutet av 1400-talet och under 1500-talet.

En virelai liknar en rondeau. Varje strof har två rim där slutrimmet återkommer som det första rimmet i den andra strofen. Den musikaliska formen är nästan alltid A B B A, där den första och sista delen har samma text, i likhet med den italienska ballatan. Den första strofen kallas estribillo, de två följande mudanzas och den sista vuelta.

En av de mest kända kompositörerna är Guillaume de Machaut som också skrev egen poesi. Det finns 33 kända verk av de Machaut. Bland andra virelaikompositörer märks Jehannot de l'Escurel och Guillaume Dufay.

I mitten av 1600-talet hade man övergått från tonsatta virelai till rena texter och det finns många exempel på detta (liksom ballad och rondeau), men de var antingen aldrig avsedda att tonsättas, eller saknas musiken till styckena.

Douce Dame Jolie av Guillaume de Machaut

Douce dame jolie,

Pour dieu ne pensés mie

Que nulle ait signorie

Seur moy fors vous seulement.

Qu'adès sans tricherie

Chierie

Vous ay et humblement

Tous les jours de ma vie

Servie

Sans villain pensement.

Helas! et je mendie

D'esperance et d'aïe;

Dont ma joie est fenie,

Se pité ne vous en prent.

Douce dame jolie,

Pour dieu ne pensés mie

Que nulle ait signorie

Seur moy fors vous seulement.

Mais vo douce maistrie

Maistrie

Mon cuer se durement

Qu'elle le controlie

Et lie

En amour tellement

Qu'il n'a de riens envie

Fors d'estre en vo baillie

Et se ne li ottrie

Vos cuers nul aligement

Douce dame jolie,

Pour dieu ne pensés mie

Que nulle ait signorie

Seur moy fors vous seulement.

Et quant ma maladie

Garie

Ne sera nullement

Sans vous, douce anemie

Qui lie

Estes de mon tourment

A jointes mains deprie

Vo cuer, puis qu'il m'oublie

Que temprement m'ocie

Car trop langui longuement

Douce dame jolie,

Pour dieu ne pensés mie

Que nulle ait signorie

Seur moy fors vous seulement.

O sköna, vackra dam,

vid Gud, var säker på

att ingen utom Ni

mitt hjärta fyller så

Och alltid utan svek

Er ärligt jag vördat har

och alla dagar i mitt liv

Er ödmjukt jag tjänat har

förutan ont i håg

Ack, ensam jag nu är

att tigga om lättnad och hopp

min glädje är inget värd

förutan Eder nåd

O sköna, vackra dam,

vid Gud, var säker på

att ingen utom Ni

mitt hjärta fyller så

Men eder söta gunst

så mäktigt mitt hjärta styr

plågar det och

snärjer till evig kärlek

Mitt hjärta söker inget

än att vara i Er makt

Och likväl skänker ej

Ert hjärta mig någon nåd

O sköna, vackra dam,

vid Gud, var säker på

att ingen utom Ni

mitt hjärta fyller så

Och när min sjuka kropp

alls icke helas kan

Utan Er, min sköna fiende

som glädes åt min nöd

Med knäppta händer jag nu ber

Ert hjärta som mig glömt

i nåd mig döda skall

och frälsa mig från min nöd

O sköna, vackra dam,

vid Gud, var säker på

att ingen utom Ni

mitt hjärta fyller så

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.