Pseudochirulus mayeri

	Pseudochirulus mayeri; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Pungdjur; Marsupialia
Ordning	Fåframtandade pungdjur; Diprotodontia
Överfamilj	Petauroidea
Familj	Ringsvanspungråttor; Pseudocheiridae
Släkte	Pseudochirulus
Art	Pseudochirulus mayeri
Vetenskapligt namn
	§ Pseudochirulus mayeri
Auktor	(Rothschild & Dollman, 1932)
Utbredning
	Utbredningsområde
Synonymer
	Pseudocheirus mayeri (Rothschild & Dollman, 1932)
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Pseudochirulus mayeri^[4] är en pungdjursart som först beskrevs av Rothschild och Guy Dollman 1932. Pseudochirulus mayeri ingår i släktet Pseudochirulus och familjen ringsvanspungråttor.^[5]^[6] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Inga underarter finns listade.^[5]

Utseende

Pseudochirulus mayeri är med en absolut längd (inklusive svans) av 32 till 40 cm och en vikt mellan 115 och 206 g en av de minsta arterna i sitt släkte. Honor är allmänt lite större och tyngre än hanar. Däremot finns inga färgskillnader mellan hanar, honor och ungdjur. Pälsen består av en blågrå underull och av kanelbruna till mörkbruna täckhår. Under rörelsen är underullen ofta synlig. Vid bakfötterna är stortån motsättlig och den andra, tredje och fjärde tån sammanvuxna. Svansen används som gripverktyg och därför är den på undersidan naken.^[7]

Utbredning och habitat

Pungdjuret förekommer i centrala Nya Guinea. Arten vistas där i bergstrakter som är 1 500 till 3 600 meter höga. Regionen är främst täckt av tropisk regnskog. Individerna vilar i bon av växtdelar.^[1]

Ekologi

Individerna lever utanför fortplantningstiden ensam. De är aktiva på natten och klättrar främst i träd eller i skogens undervegetation. Boet skapas av mossa, lav och blad och placeras i någon förgrening. Där sover djuret på dagen eller det fallet i ett stelt tillstånd (torpor). Främst hanar, men även honor, markerar reviret med doftande sekret och med avföring.^[7]

Arten äter liksom sina närmaste släktingar blad från träd och från ormbunkar. I motsats till andra ringsvanspungråttor äter den även pollen och svampar. Enligt Nya Guineas ursprungsbefolkning ska även lav ingå i födan. För en bättre ämnesomsättning har Pseudochirulus mayeri en rik bakteriefauna i magsäcken. Dessutom är arten koprofag.^[7]

Honan kan bli under alla årstider brunstig men de flesta ungar föds i april och maj. Före parningen lever en hane och en eller några honor flera dagar tillsammans. Dräktigheten varar uppskattningsvis 9 till 13 dagar och sedan kravlar de underutvecklade ungarna till pungen (marsupium) och suger sig fast vid en spene. Honan har fyra spenar men vanligen föds bara en eller två ungar per kull. Ungarna stannar ungefär 120 dagar i pungen och de diar sin mor ytterligare 30 till 60 dagar. Pseudochirulus mayeri blir könsmogen ett år efter födelsen. Livslängden i naturen är ofta 4 eller 5 år.^[7]

Källor

^ [a b c] 2008 Pseudochirulus mayeri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
^ (1998) , website Pseudochirulus mayeri, Mammal Species of the World
^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ [a b c d] Lucy Hatfield (29 oktober 2011). ”Pygmy ringtail” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pseudochirulus_mayeri/. Läst 8 juni 2016.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Pseudochirulus mayeri.
Bilder & media
Wikispecies har information om Pseudochirulus mayeri.
Artförteckning

[iucn-1] [a b c] 2008 Pseudochirulus mayeri Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.

[col728-2] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing

[col734-3] (1998) , website Pseudochirulus mayeri, Mammal Species of the World

[col735-4] [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2

[COL-5] [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (29 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.

[source-6] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[ADW-7] [a b c d] Lucy Hatfield (29 oktober 2011). ”Pygmy ringtail” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Pseudochirulus_mayeri/. Läst 8 juni 2016.

[1]