Palatal nasal

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2022-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

En palatal nasal är ett konsonantiskt språkljud. Det tecknas i IPA som [ɲ] (ett n med en krok till vänster). Några vanliga stavningar är ñ, ny, nj, nh och gn, varav den sista stavningen främst förekommer i romanska språk.

Egenskaper hos den palatala nasalen:

• Den är pulmonisk-egressiv, vilket betyder att den uttalas genom att lungorna trycker ut luft genom talapparaten.
• Den är tonande, vilket betyder att stämläpparna är spända under uttalet och därmed genererar en ton.
• Den är palatal, vilket betyder att den uttalas med tungryggen tryckt mot hårda gommen.
• Den är en nasal, vilket betyder att luftflödet helt eller delvis går genom näshålan i stället för munhålan.

Den palatala nasalen förekommer inte fonematiskt i rikssvenskan, men återfinns däremot som eget fonem i många dialekter; exempelvis i Västerbottniskan och dess varianter, där det kan höras i ord som historiskt börjar på gn eller kn; t. ex. knyta, gnaga. Alla de stora latinska språken har ljudet: portugisiska, katalanska, franska och italienska, samt spanska, som har den dialektalt som variant av den palataliserade alveolara nasalen [nʲ].

Östfinska dialekter har den som allofon till [ni], och den återfinns även i flera slaviska språk, som polska, tjeckiska och slovakiska.