Hoppa till innehållet

Otto Meyerhof

Från Wikipedia
Otto Meyerhof Nobelpristagare i fysiologi eller medicin 1922
Född12 april 1884[1][2][3]
Hannover[4]
Död6 oktober 1951[5][1][2] (67 år)
Philadelphia[6], USA
Medborgare iTyskland och USA
Utbildad vidStrasbourgs universitet
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
Humboldt-Universität zu Berlin
SysselsättningBiokemist, universitetslärare, psykiater, fysiolog
Befattning
Professor
ArbetsgivareKiels universitet
Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg
University of Pennsylvania
BarnGeorge Geoffrey Meyerhof (f. 1916)[7]
Walter Meyerhof (f. 1922)[7]
FöräldrarFelix Meyerhof
Bettina Meyerhof
Utmärkelser
Nobelpriset i fysiologi eller medicin (1922)[8][9]
Utländsk ledamot av Royal Society (1937)[10]
Redigera Wikidata

Otto Meyerhof, född 12 april 1884 i Hannover, död 8 oktober 1951 i Philadelphia, Pennsylvania, var en tysk-amerikansk fysiolog. Han forskade speciellt om den kemiska omsättningen i musklerna och påvisat att syreförbrukningen hänger samman med bildandet av mjölksyra; som när muskelarbetet upphört utnyttjas till att bilda mera sammansatta ämnen.

Meyerhof, då honorärprofessor vid Kiels universitet, erhöll 1923 ena hälften av 1922 års Nobelpris i fysiologi eller medicin för sin upptäckt av det lagbundna förhållandet mellan syreförbrukning och mjölksyreomsättning i muskeln. Man visste, att mjölksyran spelar en viktig roll vid de förändringar i muskelelementens form, som ligger till grund för muskelsammandragningen. Archibald Vivian Hill, som tillsammans med Meyerhof delade 1922 års Nobelpris, hade visat, att den vid kontraktionsprocessen utvecklade mjölksyran sedermera delvis förbrinner, i fall syre tillföres – den så kallade fördröjda värmeutvecklingen i muskeln. Meyerhofs upptäckt innebar, att av den mjölksyra, som utgjort en så viktig del i mekanismen vid muskelns förkortning eller riktigare anspänning, förbrinner 1/4 under det att 3/4 återombildas till utgångsmaterialet – glykogen.

Meyerhof erhöll 1924 ett eget laboratorium vid Kaiser-Wilhelms-Institut für Biologie i Berlin, men tvingades på grund av sitt judiska ursprung att 1938 fly undan naziregimen, först till Paris och 1940 till USA, där han var verksam som gästprofessor vid University of Pennsylvania i Philadelphia.

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Otto-Meyerhoftopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w66m47t2, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: meyerhof-otto, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), Мейергоф Отто, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  5. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мейергоф Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
  6. ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мейергоф Отто”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
  7. ^ [a b] Gemeinsame Normdatei, läst: 18 maj 2020.[källa från Wikidata]
  8. ^ The Nobel Prize in Physiology or Medicine 1922 (på engelska), Nobelstiftelsen, läs online, läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
  9. ^ Table showing prize amounts (på engelska), Nobelstiftelsen, april 2019, läs online, läst: 5 maj 2020.[källa från Wikidata]
  10. ^ List of Royal Society Fellows 1660-2007, Royal Society, s. 244, läs online.[källa från Wikidata]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]