Lennart Aspegren

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2016-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Lennart Aspegren
Lennart Aspegren 2012.
Född	23 juli 1931 (93 år)
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Domare, juridiskt biträde
Arbetsgivare	Förenta nationerna
Utmärkelser
Honoris causa
Redigera Wikidata

Lennart Lage Suleiman Ivarson Aspegren, född 23 juli 1931 i Norums församling i Göteborgs och Bohus län^[1], är en svensk jurist och FN-domare.

Lennart Aspegren, som är son till konsul Ivar Aspegren och Suleika Ghazala Bey, föddes på Stenungsön i Villa Solbacka^[2] och växte upp i Villa Skalet intill Kärnan i Helsingborg^[3]. Efter studier på internatskolorna Lundsberg och Solbacka studerade han språk och juridik. Efter juris kandidatexamen 1958 och tingsmeritering 1958–1961 blev han fiskal i Svea hovrätt 1961, sekreterare i Stockholms rådhusrätt 1962–1967, hovrättsassessor i Svea hovrätt 1968 och hovrättsråd i Svea hovrätt 1979.

Tillsammans med bland annat Hans Göran Franck var Aspegren en av dem som i början av 1960-talet drog igång Svenska Amnesty. År 1964 bildade han och hans fru Berit tillsammans med vännerna Gunilla och Hans Alfredson, Märta-Stina och Tage Danielsson, Birgitta och Per Gedin samt Fatima och Gösta Ekman amnestygrupp 50.^[4] Som ung jurist bidrog Aspegren till arbetet i Amnesty som bland annat föreläsare runt om i landet. Detta skedde framför allt när han satt i svenska sektionens styrelse på 1970-talet.^[5] Han var också en av de första som Londonsekretariatet sände iväg på bevaknings- och utredningsuppdrag för organisationens räkning. 1970 observerade han rättegången mot den tunisiske politiska fången Ahmed Ben Salah i Tunis. Aspegren har även rapporterat från flera politiska rättegångar och fängelser i länder som Jugoslavien, Grekland, Bolivia och Marocko. ^[6]

Perioden 1969–1993 tjänstgjorde Aspegren i Regeringskansliet och blev kansliråd 1978 samt 1979 rättschef i Finansdepartementet och andra departement. I egenskap av internationell förhandlingschef hade han internationella uppdrag, bland annat som emissarie för det svenska rättsbiståndet till Baltikum och som vice ordförande i OECD:s Public Management Committee (PUMA), Paris. I anslutning till departementstjänsten svarade han också för ett antal offentliga utredningar, såsom Statsförvaltningens Europakompetens, Pantbankernas kreditgivning, Myndighetsutövning vid medborgarkontor, Myndigheternas skrivregler, Regeringskansliets regelförenklingsgrupp och Svenskar i EU-tjänst. Som ledamot i Arbetsdomstolen 1980–1996 företrädde han där staten som arbetsgivare. Åren 1994–1995 var han domare i Försäkringsöverdomstolen.

Med ställning som undergeneralsekreterare i FN tjänstgjorde Aspegren 1995–2000 på heltid som ordinarie domare i Internationella brottmålstribunalen för Rwanda (ICTR). Han var en av tre domare i Akayesumålet, där dom avkunnades den 2 september 1998, den första rättegång där någon dömts för folkmord. Domen bröt också ny mark då våldtäkt ansågs utgöra del av folkmordet.^[7] Under 2011 arbetade han som oberoende expert i mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt som den ena av två ledamöter i en FN-kommitté om konflikten i Gazaremsan ("Davis/Aspegren-rapporten").

2013 promoverades han till juris hedersdoktor vid Stockholms universitet.

Sedan 2018 är Aspegren krönikör på Magasinet Paragraf. ^[8]

Sedan januari 2022 sitter Aspegren med i styrelsen för Edelstam Foundation. ^[9]

Aspegren är numera internationellt verksam som föreläsare och konsult i frågor om offentlig styrning och internationell straffrätt. ^[10]

Den 30 juli 1999 var Aspegren sommarvärd för Sommar i P1. Där berättade han om folkmordet i Rwanda och dess rättegångar. Därutöver har han haft statistroller i flera spelfilmer av AB Svenska Ord, exempelvis Picassos äventyr. Aspegren medverkade i filmen Hasse & Tage – en kärlekshistoria 2019.^[11]

Han är sedan 1958 gift med Berit Soldén-Aspegren, som är dotter till Anders Soldén och Inez Saposnikoff.

Lagkommentarer m.m.

• Lagen om offentlig anställning, Budgetdepartementet 1976;
• Public Employment in Sweden, Departementsserien 1978;
• Förenklad ställföreträdarlag, Departementsserien 1991;
• The Safeguards for Public Interests during Labour Conflicts, Departementsserien 1992;
• Statlig anställning, Publica, 1994 (medförf.);
• Offentlig arbetsrätt - en kommentar till lagreglerna om statlig och kommunal anställning, tredje upplagan, Wolters Kluwer 2015 (medförf.);

Artiklar m.m.

• Responsiveness in the Swedish Public Service, SIPU 1988;
• Brittiska synpunkter på regeringstjänstemäns lojalitet, Nordisk Administrativt Tidskrift 1992
• Från en folkmordstribunal, Iusbäraren nr 3/2010 s. 25;
• Vid vilken ålder bör barnsoldater börja räknas som vuxna och deras särskilda skydd upphöra?, Dagens juridik 26.2.2014 (medförf.);
• Det är rasism på svenska, Tidskriften Expo nr 1/2014;
• Därför är det förflutnas brott så viktiga för framtidens fred, Dagens Nyheter 29.12.2016 Kultur s. 12;
• Rasism, folkmord och främlingsfientlighet, Dagens Juridik 30.10.2018 (https://www.dagensjuridik.se/nyheter/rasism-folkmord-och-framlingsfientlighet/); publicerad även i Magasinet Paragraf 5.11.2018;
• Brottens brott: folkmord, AmnestyPress nr 4/2018 (s. 44 - 47).

Filmer

• Statistroller i AB Svenska Ords spelfilmer Släpp fångarne loss - det är vår! (1975), Sopor (1976), Picassos äventyr (1978), P&B (1983), Ronja Rövardotter (1984).
• Hasse & Tage – en kärlekshistoria (2019).

• Aspegren, Lennart L S Ison i Vem är det, sid 74, 1993