David Chaum

David Lee Chaum
David Chaum (nutid)
Född	1 januari 1955
Bosatt i	Sherman Oaks, Los Angeles, Kalifornien, United States
Medborgarskap	Amerikanskt
Nationalitet	Amerikan
Forskningsområde	Kryptografi- och datorteknik
Känd för	DigiCash, ecash, IACR, mixes, voting systems
Nämnvärda priser	Information Technology European Award (1995) IACR Fellow (2004) RSA Conference (2010) utmärkelse för sina insatser inom informationssäkerheten och matematiken Den anonyma kommunikationens gudfader

David Lee Chaum^[1] (född 1955) är en uppfinnare av många kryptografiska protokoll, som t.ex. ecash och DigiCash^[2]. Hans avhandling "Untraceable Electronic Mail, Return Addresses, and Digital Pseudonyms" från 1981 lade grunden för forskningen gällande anonymitet vid kommunikation på Internet.

Han disputerade i datavetenskap på University of California i Berkeley 1982. Inom ämnet kryptografi har han publicerat över 45 tekniska artiklar^[3]. Han innehar över 17 amerikanska patent och grundade även en vetenskaplig organisation, International Association for Cryptographic Research (IACR). Han har verkat som lärare på New York University Graduate School of Business Administration och på University of California

1. 1995 mottog Chaum Information Technology European Award^[4].
2. År 2004 utsågs han till en IACR Fellow^[5]. [8]
3. År 2010 fick han RSA Conference utmärkelse för sina insatser inom informationssäkerheten och matematiken^[6][7].
4. Chaum insikter har gett honom den inofficiella titeln Den anonyma kommunikationens gudfader eftersom det bland annat var hans system som la den teoretiska grunden för det moderna Tor-nätverket^[8].

Chaum kan ta åt sig äran som uppfinnare av säkra digitala kontanter genom sin avhandling från 1982, vilken även behandlade den kryptografiska koden för en blind signatur. Dessa idéer har beskrivits som de tekniska och visionära rötterna för Cypherpunkrörelsen som startade i slutet av 1980-talet. Chaums förslag tillät användarna att få digital valuta från en bank och att även kunna spendera dem på ett sätt som var omöjligt att spåra genom banken eller någon annan part. År 1988 förbättrades denna idé (tillsammans med Amos Fiat och Moni Naor) för att förhindra dubbla avgifter.

År 1990 grundade han DigiCash, en elektronisk cash företag, i Amsterdam för att kommersialisera sina idéer i sin forskning. Den första elektronisk betalningen skickades 1994. Under 1999 lämnade Chaum bolaget.

I samma avhandling från 1982 som föreslår digitala kontanter, introducerade Chaum blinda signaturer. Denna form av digital signatur döljer innehållet i ett meddelande innan det undertecknas, så att undertecknaren inte kan bestämma innehållet. Den blinda signaturen kan offentligt verifieras mot originalet på samma sätt som en vanlig digital signatur.

1989 introducerade han (med Hans van Antwerpen) obestridliga signaturer. Denna form av digital signatur används en verifieringsprocess som är interaktiv, så att undertecknaren kan begränsa vem som kan verifiera signaturen. Eftersom tecknaren av signaturen kan vägra att delta i verifieringsprocessen kan signaturen anses giltig om inte den som signerat specifikt använder ett avståndstagande protokoll för att bevisa att en viss signatur var inte giltig.

1991 införde han (med Eugene van Heyst) gruppsignaturer, vilka tillåter en medlem i en grupp att anonymt signera ett meddelande på uppdrag av hela gruppen. En utsedd gruppledare har dock befogenhet att återkalla anonymitet vid tvister.

1981 kom Chaum med idén om ett anonymt kommunikationsnät i en uppsats. I hans förslag, som kallas Mix Network, kan någon lämna ett meddelande till en mottagare som är helt krypterat till en server. När servern har fått meddelandet, kommer den att ordna om och fördunkla meddelandet genom att blanda det med andra meddelanden så att endast denna server vet vilket budskap som kom från en viss avsändare. Paketet skickas sedan vidare till en annan server som gör om samma process. Så småningom når meddelandet till slut den server där de dekrypteras och levereras till mottagaren. En mekanism för att kunna medge returmeddelanden föreslogs också. Mix Network är grunden för vissa remailers och är den konceptuella förfadern till de moderna anonyma surfningsverktygen som t.ex. Tor (baserat på onion routing). Chaum har förespråkat att varje router göras effektiv, en Tor-nod.

År 1988 införde Chaum en annan typ av anonyma kommunikationssystem som kallas för DC-Net, vilket är en lösning på hans föreslagna Dining Cryptographers Problem. DC-Nets är grunden för programvaruverktyget Dissent.

Chaum har gjort flera insatser för att säkra röstningssystemen, inklusive det första förslaget om ett system som är ett end-to-end kontrollerbart system. Detta förslag, vilket gjordes 1981, var en tillämpning av Mix Network. I detta system hålls rösternas avsändare osynliga så att vem som helst skulle kunna kontrollera att rösterna har räknats korrekt. Detta, och andra tidiga kryptografiska röstningssystem, antog att väljarna kunde rösta tillförlitligt via sina persondatorer. År 1991 introducerade Chaum SureVote som tillät väljarna att förkasta en omröstning från ett opålitlig röstsystem, han föreslog en process som nu kallas code voting och används i fjärromröstningssystem som Remotegrity.

År 1994 introducerade Chaum det första röstningssystem där väljarna lade sina röster elektroniskt i vallokal kryptografiskt och därigenom verifiera att valarbetarna ändrade eller avläste någons enskilda röst.

Under de följande åren, föreslog Chaum (ofta tillsammans med andra) en serie ett kryptografiskt verifierbara röstningssystem som använder konventionella pappers omröstningar: Pret a Voter, Punchscan och Scantegrity. Staden Takoma Park i Maryland använde Scantegrity vid valet under november 2009. Detta var första gången ett val i den offentliga sektorn använde ett kryptografiskt verifierbart röstningssystem.

Under 2011 föreslog Chaum stickprovs val. Detta valsystem gör ett slumpmässigt urval av väljare, under anonymitet, vilka röstar på uppdrag för hela väljarkåren. 2011 föreslog Chaum Random Sample Elections. Detta valsystem gör ett slumpmässigt urval av väljare, vilka behåller sin anonymitet, och verkar som representanter för hela väljarkåren.

1979 föreslår Chaum en mekanism för att dela upp en nyckel till partiella nycklar, en föregångare till secret sharing. 1985 föreslog Chaum originalet för Digital credentialsystemet, som ibland också refereras som ett pseudonymt system. Detta beror på det faktum att referenserna i ett sådant system erhålls från, och visas till, organisationer vilka använder olika pseudonymer vilka i sin tur inte kan kopplas samman.

1988 publicerade Chaum med Gilles Brassard och Claude Crepeau en artikel om introducerade zero-knowledge arguments, samt en säkerhetsmodell som använder informationsteoretiskt privata kanaler och även först med att formaliserade begreppet commitment scheme.

1991 tillsammans med Torbis Pedersen visade han ett väl citerat zero-knowledge argument; en DDH tupel. Beslutsantagandet enligt Diffie-Hellman (DDH) är ett beräkningsantagande om ett visst problem som involverar diskreta logaritmer i cykliska grupper. Det används som grund för att bevisa säkerheten för många kryptografiska protokoll, främst ElGamal krypto.

Chaum bidrog till ett viktigt commitment scheme som ofta tillskrivs Pedersen. I själva verket citerar Pedersen, i hans 1991 års artikel, ett Rump Session föredrag om en opublicerad uppsats av Jurjen Bos och Chaum. Saken lyftes fram ännu tidigare i en artikel av Chaum, Damgard och Jeroen van de Graaf. Systemet används allmänt eftersom som det är enkel helt dölja en identitet, som är bindande, förutsatt hårdheten på det diskreta logaritmproblemet.

Tillsammans med Stefan Brands 1993, introducerade Chaum begreppet distance-bounding protocol. Genom att använda en round-trip fördröjning baserad på ljusets hastighet, gör det möjligt för en part att upprätta en övre gräns för det fysiska avståndet från varandra på ett autentiserat sätt.

• Home page
• Punchscan Homepage