464 Megaira
Utseende
464 Megaira | |
Upptäckt[1] | |
---|---|
Upptäckare | Max Wolf |
Upptäcktsplats | Heidelberg |
Upptäcktsdatum | 9 januari 1901 |
Beteckningar | |
MPC-beteckning | (464) Megaira |
Alternativnamn | 1901 FV, A901 AB, 1929 AH, A912 JB, A912 JC, A916 FD[1] |
Uppkallad efter | Megära[2] |
Småplanetskategori | Asteroidbältet |
Omloppsbana[3] | |
Epok: 21 januari 2022 | |
Aphelium | 3,376 AU |
Perihelium | 2,227 AU |
Halv storaxel | 2,801 AU |
Excentricitet | 0,2049676 |
Siderisk omloppstid | 4,69 år |
Medelomloppshastighet | 17,80 km/s |
Medelanomali | 19,80° |
Inklination | 10,16° |
Longitud för uppstigande nod | 102,3° |
Periheliumargument | 257,9° |
Fysikaliska data[1] | |
Diameter | 77,05 km |
Synodisk rotationsperiod | 12,72 h |
Albedo | 0,045 |
Absolut magnitud (H) | 9,77[3] |
464 Megaira eller 1901 FV[1]är en asteroid i huvudbältet, som upptäcktes 9 januari 1901 av den tyske astronomen Max Wolf i Heidelberg. Den är uppkallad efter Megära i den grekiska mytologin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 77 kilometer.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”JPL Small-Body Database Browser 464 Megaira” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=464. Läst 24 oktober 2016.
- ^ [a b] Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (464) Megaira. Springer Berlin Heidelberg. sid. 52. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_465. Läst 2 februari 2019
- ^ [a b] Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
|