Shogun
- För andra betydelser, se Shogun (olika betydelser).
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-07) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Shogun (japanska: 将軍?, shōgun), egentligen sei'i taishōgun (征夷大将軍), "fältherre som kväser barbarer", var en japansk titel som ursprungligen användes för att beteckna fältherrar som på kejsarens uppdrag genomförde fälttåg mot Japans ursprungsbefolkning, ainu.
Från 1192 till 1868 (med vissa undantag, exempelvis 1333-1336) kom titeln att användas som en beteckning för Japans högsta militära befälhavare (periodvis landets de facto-härskare). Titeln kampaku användes mellan 1585 och 1598.
Tokugawashogunatet
redigeraUnder Tokugawashogunatet var Japan en militärdiktatur med shogunen i Edo som landets verklige härskare. Kejsarens Kyoto var fortfarande landets officiella huvudstad, men kejsarfamiljen och adeln runt den hade ingen reell makt. Under perioden isolerade sig Japan från omvärlden och tillät bara ytterst begränsad kontakt med omvärlden i form av holländska protestantiska handelsmän på ön Dejima i Nagasakis hamn.
Shogunatet började krackelera i mitten av 1800-talet, vilket slutligen öppnade för Meijirestaurationen, då kejsaren efter 250 år återfick makten, shogunatet avvecklades och samurajerna omskolades.
Japanska shoguner
redigeraÅrtalen avser tiden då respektive shogun satt vid makten eller innehade titeln
Se även
redigeraKällor
redigera- Papinot, Edmond (1976[1972]) (på engelska). Historical and geographical dictionary of Japan (4. Tuttle ed.). Rutland: Tuttle. Libris 5695730. ISBN 0-8048-0996-8