Panama

Landområdet bildades för omkring tre miljoner år sedan då Panamanäset slutligen band samman de två amerikanska dubbelkontinenterna med en landbrygga, en händelse som skulle få konsekvenser för växt- och djurliv liksom senare för människor.^[5][6] Befolkningsgrupper som fanns i området innan den spanska kolonisationen inkluderade chibchan-, choco- och cuevafolken. Dessa dog ut när det spanska styret etablerades under 1500-talets första hälft; troligtvis var sjukdomar från Europa en viktig orsak.^[7] Den första europeiska expeditionen till området anfördes av conquistadoren Rodrigo de Bastidas redan år 1501. Åren 1538–1739 var Panama formellt en del av kolonin Nya Spanien och därefter av Nya Granada till 1821.

Efter att ha blivit del av Gran Colombia vid självständigheten från Spanien år 1821 gjordes flera försök att bryta sig loss under 1800-talet. Mallarino-Bidlack-fördraget från 1847 innebar början på USA:s ökande inflytande över Panamanäset. Efter Tusendagarskriget i Colombia började USA stödja kampen för ett självständigt Panama sedan den colombianska kongressen vägrat gå med på att överlämna territorium i området till amerikanerna för anläggandet av en kanal.

Panama blev självständigt år 1903 och slöt samma år Hay–Bunau-Varillafördraget där USA erhöll formell suveränitet över en 16 km bred landremsa från kust till kust där kanalen skulle anläggas.^[8] Panamakanalzonen befästes av USA:s armé och själva kanalen byggdes av amerikanska ingenjörstrupper mellan 1904 och 1914. År 1977 beslutades att Panamakanalen och zonen skulle överföras från amerikansk kontroll till Panama den 31 december 1999.

USA har alltifrån statens födelse utövat ett omfattande ekonomiskt och politiskt inflytande över Panama, samtidigt som militärt och civilt styre växlat i landet. När den progressiva general Omar Torrijos grep makten år 1968 stöddes han av USA på grund av sina antikommunistiska värderingar och Panama förblev en de facto militärdiktatur lojal till USA under resten av kalla kriget. År 1989 invaderade USA landet och störtade general Manuel Noriega, som tidigare åtnjutit nära relationer med CIA och hjälpt USA att finansiera gerillagruppen Contras i grannlandet Nicaragua, men som från mitten av 1980-talet hamnat i onåd i Washington. Invasionen väckte stor vrede i regionen och fördömdes både av OAS och FN:s generalförsamling.^[9][10]

Republiken Panama utgör den sydöstligaste och smalaste delen av det näs som förbinder Nordamerika med Sydamerika. Landet gränsar till Costa Rica och Colombia och kantas av långa kuster mot Karibiska havet i norr och Stilla havet i söder. Punta Mariato på den sydvästra delen av Azuerohalvön i provinsen Veraguas är den sydligaste platsen på den nordamerikanska kontinenten.

Regnskog täcker nästan hälften av den totala landytan, och endast en dryg fjärdedel av landet är befolkat. Majoriteten av befolkningen bor längs kanalen och i området kring Panama City. Mot Costa Rica finns enstaka vulkaner, och jordskalv förekommer. Låglanden vid kusterna övergår i bergig, och delvis svårframkomlig, terräng inåt landet. Dessa områden möts i en landkorridor belägen mellan bergskedjorna Talamanca och San Blas, och här öppnades 1914 Panamakanalen som förbinder de två haven med varandra.^[11]

I öster ligger provinsen Darién, ett glesbefolkat område som består av regnskog och sumpmarker. I området finns en nationalpark som 1981 sattes upp på Unescos världsarvslista på grund av sin ekologiska och biologiska mångfald. I provinsen finns också det så kallade Darién-gapet som är ett 87 kilometer långt avbrott på den panamerikanska landsvägen, som löper genom hela Mexiko och Centralamerika och sedan fortsätter i Colombia ner till Eldslandet i sydligaste Sydamerika. I nuläget finns inga konkreta planer på att bygga samman vägnätet då det hittills bedömts vara alltför kostsamt, både ur ett ekonomiskt och ur ett miljömässigt perspektiv. Dariéndjungeln är också ökänd för att vara farlig på grund av närvaron av den colombianska FARC-gerillan och paramilitära grupper.^[11]

Klimatet är, med undantag av bergsområden, tropiskt; hett och fuktigt med obetydliga temperaturskillnader över året. Regntiden är lång och varar från maj till januari. Det förekommer svåra stormar och i Darién-området inträffar ibland skogsbränder.

Några av Panamas miljöproblem är vattenföroreningar, avverkning av den tropiska regnskogen, jorderosion och luftföroreningar.

Panama är en demokratisk republik med flerpartisystem och ett lagstiftande enkammarparlament, Asamblea Nacional. Inför valen går flera partier ofta samman i olika allianser som sällan blir särskilt varaktiga. Presidenten är både stats- och regeringschef och besitter stora maktbefogenheter. Presidenten utser regering, och val till posten hålls vart femte år. En president kan bli omvald men först när två mandatperioder passerat.

De 71 ledamöterna i nationalförsamlingen utses också på fem år i allmänna val. Rösträtt gäller från 18 års ålder och vid valet den 4 maj 2014 var valdeltagandet 76 procent.^[11]

Efter USA:s invasion 1989 överlämnades makten i Panama till civilt styre och Guillermo Endara, som erkänts av USA som den vinnande kandidaten i valet samma år, tillträdde presidentposten. I valet 1994 återkom Noriegas parti, Revolutionära demokratiska partiet (PRD), till makten. Det fick se sig besegrat i valet 1999 men tog tillbaka makten år 2004 när PRD-kandidaten Martín Torrijos, son till Omar Torrijos, valdes till president.

Valet 2009 ritade om den politiska kartan då Demokratisk förändring (Cambio Democrático, CD) vann valet och partiets kandidat, Ricardo Martinelli, valdes till president. Fram till dess hade kampen om makten huvudsakligen förts av PRD samt Panamistpartiet, PPA, som grundats av den trefaldige presidenten Arnulfo Arias. Martinelli, som äger Panamas största livsmedelskedja, gick till val på löften som att bekämpa korruption och våldsbrott, samt att göra mer för den fattiga delen av befolkningen som han menade blivit försummad av tidigare regeringar. En del vallöften infriades direkt, bland annat infördes bidrag till äldre som inte har rätt till pension och en höjning av polisernas löner. Martinelli startade också projekteringen av en tunnelbana i Panama City, den första i Centralamerika, som han utlovat för att få bukt med trafikkaoset i huvudstaden. Den första t-banelinjen invigdes den 5 april 2014, byggnationen av en andra linje pågår och upphandlingen inför en tredje linje initieras under 2017.

Ett bakslag för Ricardo Martinelli kom 2011 då samarbetet mellan CD och PPA avbröts och presidenten avsatte Panamistpartiets Juan Carlos Varela från posten som vicepresident. Martinelli och Varela utvecklade därefter en öppen fiendskap. Under 2012 riktades korruptionsanklagelser mot presidenten och flera av hans närmast allierade, vilket fick till följd att Martinelli stämde sin vicepresident på 30 miljoner dollar, en stämning som dock drogs tillbaka under 2013.^[11]

Den 4 maj 2014 hölls presidentval och trots att opinionsmätningarna indikerat annorlunda vanns valet av Juan Carlos Varela, som kandiderade för det högerorienterade PPA. Han fick 39,1 procent av rösterna, före tvåan Juan Carlos Navarro från PRD, Torrijos och Noriegas närmast socialdemokratiska parti. Kongressvalet gick emot särskilt PPA och president Varela regerar i minoritet.^{[11] [12]}

Valet 2019 ledde till att det länge dominerande mittenvänsterorienterade Revolutionära demokratiska partiet (PRD) återtog presidentmakten i Panama, efter tio år i opposition. Laurentino ”Nito” Cortizo vann presidentvalet med knapp marginal.^[13]

Panama är indelat i ett territorium (comarca), San Blas, och nio provinser (provincias): Bocas del Toro, Chiriqui, Cocle, Colon, Darien, Herrera, Los Santos, Panama och Veraguas.

Ekonomin har varit en av de snabbast växande i Latinamerika under det senaste decenniet med en genomsnittlig årlig ökning med över åtta procent. Även BNP per capita är högre än genomsnittet för regionen och har mer än fördubblats på ett årtionde. Panama klarade sig lindrigt undan finanskrisen med en ekonomisk tillväxt på drygt tre procent under 2009 som bottennotering. Därefter vände ekonomin snabbt uppå igen med nyinvesteringar i kanalzonen, byggnaden av Centralamerikas första tunnelbanelinje och en expansiv fastighetsmarknad som bidragande orsaker. För att stimulera tillväxten har regeringen också genomfört vissa reformer, bland annat i skattesystemet. Man försöker också utveckla turismen och den regionala handeln.^[11]

Landet trycker inga egna sedlar utan använder sig av amerikanska dollar, vilket medför att räntor och penningflöde är avhängiga det internationella banksystemet. Den nationella valutan, balboa, finns endast i mynt och har en fast växelkurs mot dollarn.^[11]

Jordbrukssektorn, som stegvis krymper och idag endast står för fyra procent av BNP, sysselsätter var sjätte arbetande panaman. Trots att jordbrukssektorn således bidrar i allt mindre utsträckning till landets totala BNP står jordbruksprodukter och livsmedel för större delen av Panamas varuexport.^[11]

Drygt 60% av elektriciteten framställs av vattenkraft och resterande huvudsakligen av fossila bränslen.

Naturtillgångar: koppar, mahogny, räkor, vattenkraft

Industrisektorn står förr knappa 17 procent av BNP och sysselsätter cirka en femtedel av arbetskraften.^[11]

Panamas ekonomi är huvudsakligen baserad på en välutvecklad servicesektor, som står för 75% av BNP. Denna sektor omfattar bland annat Panamakanalen, frihandelsområdet Colón, banker, försäkringsbolag, hamnar, fartygsregister och turism.^[11]

På grund av den dominerande tjänstesektorn är Panamas ekonomiska tillväxt högst beroende av världsmarknadens utveckling.^[11]

År 2015 uppgick antalet analfabeter till 5,0 procent. Bland män var 4,3 procent analfabeter medan andelen icke läskunniga kvinnor var 5,6 procent.^[1]

Religiös tillhörighet: katoliker 85 %, protestanter 15 %.^[1]

År 2010 uppgick antalet barnarbetare till &&&&&&&&&&059294.&&&&&059 294 barn, vilket motsvarade cirka sju procent av barnen i åldern 5 till 17 år.

Ungdomsarbetslösheten 2014 uppgick till 12,6 procent. Den var lägre bland män (11,2 %) än bland kvinnor (14,9 %).^[1]

• USA:s invasion av Panama

•   Wikimedia Commons har media som rör Panama.
  Bilder & media