Se även: Kokain (bok)

Kokain (bensoylmetylekgonin) är en alkaloid med narkotisk verkan. Det är ett centralstimulerande preparat som utvinns ur bladen från den sydamerikanska kokabusken. Kokain produceras till största delen i Colombia och Peru.[1]

Kokain
Strukturformeln för Kokain
Molekylmodell i 3D
Systematiskt namnmetyl (1 R , 2 R , 3 S , 5 S ) -3 - (benzoyloxy)-8-metyl-8-azabicyclo [3.2.1] oktan-2-karboxylat
Kemisk formelC17H21NO4
Molmassa303,353 g/mol
CAS-nummer50-36-2
Egenskaper
Löslighet (vatten)Svårlösligt g/l
Smältpunkt98 °C
Kokpunkt187 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Kokabuskens uppiggande och hungerdämpande effekter hade varit kända i århundraden innan forskare 1859 lyckades isolera den aktiva substansen. År 1898 kunde forskningen bestämma kokainets kemiska struktur, och i kokainets rena form är effekterna betydligt mer framträdande. Vid förra sekelskiftet uppdagades också kokainets negativa bieffekter – bland annat risk för plötsligt dödsfall, förvirringstillstånd – och beroendeframkallande karaktär. Sedan dess har kokainets användning som medicinskt preparat mot lokalbedövning successivt trappats ner, men snart sagt alla senare lokalbedövningsmedel har efterliknat den kemiska strukturen hos kokain.[2]

Kokain har idag en mycket begränsad medicinsk användning, bland annat i Australien där det kan förskrivas för smärtlindring vid mun- och lungtumörer. Det används i viss utsträckning i mindre doser vid operationer av slemhinnor då det har en avsvällande effekt som hämmar blödningar (till exempel vid näsoperationer).[3]

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk rapporterade 2008 att det typiska priset för kokain i slutledet varierade mellan 50 och 75 euro per gram i de flesta europeiska länder.[4] Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning uppger att priset i Sverige var runt 800 kr per gram 2007.[5]

Kokain är narkotikaklassat och ingår i förteckningen N I i 1961 års allmänna narkotikakonvention samt i förteckning II i Sverige.[6]

Farmakologi

redigera
 
Kokain i pulverform, redo att intas nasalt ("snortas").

Kokain har använts som drog nästan lika länge som det funnits. Det administreras genom injektion, nasalt eller röks. Berusningen är relativt kort, upp till en timme beroende på hur drogen intas. Den önskade effekten är ökat självförtroende och pigghet. Kokain verkar genom att hämma återupptaget av dopamin, serotonin och noradrenalin i hjärnans synapser.

Kokain är mycket beroendeframkallande[7] och ger ett kraftigt höjt blodtryck och kan, särskilt vid upprepad användning, orsaka hjärtproblem och stroke. Långvarigt bruk genom näsan kan ge skador på vävnaden. Kokain är fosterskadande, beroende på att kokainet begränsar syretillförseln till fostret som då drabbas av syrebrist. Liksom andra narkotika kan kokain ge upphov till drogutlösta psykiska störningar, däribland drogutlöst psykos.

Historia

redigera

Kokabladen

redigera
Huvudartikel: Kokabuske

Kokabladen har tuggats av inkaindianerna i Anderna sedan åtminstone 3000 f.Kr. Syftet var att "få hjärtat att slå snabbare och påskynda andningen för att motverka verkningarna av att leva i tunn bergsluft". Även övriga delar av befolkningen i området tuggade kokabladen, men endast vid religiösa ceremonier. Efter att Spanien invaderade Peru 1532 tvingades invånarna arbetade inom silvergruvor och arbetarna fick kokablad för att de skulle bli lättare att kontrollera och utnyttja.[8]

I Europa har kokabladens farmakologiska potential varit kända sedan 1500-talet, men bladen och/eller busken kunde inte fraktas bortanför Anderna.[9]

1800-talet

redigera

Kokain utvanns för första gången 1859 av den tyske kemisten Albert Niemann.[8] Det var då, när man lärde sig att utvinna det verksamma ämnet i kokabladen som möjligheten att transportera drogen öppnades.[9]

Under 1860-talet skapades en medicinaldryck som kallades Vin Mariani och ska ha innehållit kokain, socker, rödvin och sprit.[10] Sigmund Freud var länge en stark anhängare av kokain och hans första, av en rad publikationer i ämnet, publicerades 1884 under titeln Über Coca.[9] Samma år publicerades den första empiriska studien på kokainets påverkan på människor av Carl Koller. Slutsatsen av studien var en rekommendation att använda kokain inom medicin, främst inom oftalmologi. Senare väcktes det medicinska intresset för att använda kokain för lokalbedövning.[11]

Farmaceuten John Pemberton skapade 1886 Coca-Cola som en medicinsk dryck. Det ryktas om att den innehöll kokain, men att det egentligen ska ha varit den besläktade kemikalien ekgonin, och att den togs bort från receptet under 1900-talet.[12] Ted Ryan, ansvarig för Coca-Cola-arkivet, har hävdat att Coca-Cola aldrig innehållit kokain.[13]

I slutet av 1880-talet användes kokain, både i Europa och USA, som lokalbedövning likväl som behandling vid morfinmissbruk.[14] I Australien användes kokain även för behandling av alkoholmissbruk, trötthet och depression.[15]

1900-talet

redigera

I början av 1900-talet blev det allt mer populärt att snorta kokain.[8] President William Howard Taft förklarade kokain som ett nationellt hot i USA 1910[14] och 1912 rapporterades &&&&&&&&&&&05000.&&&&&05 000 dödsfall i USA relaterade till kokain.[8] Åren 1906–1914 belades kokain med restriktioner i bland annat USA, Storbritannien och Australien, villet innebar att det endast fick användas i medicinsk syfte.[16] Kokain förbjöds helt i USA 1922.[8] Därefter minskade användningen av drogen i USA drastiskt, vilket till viss del förklaras av att den ersattes med den billigare drogen amfetamin.[14] I Australien var kokain fortsatt populär fram till 1930-talet, varefter användningen bland allmänheten avtog.[15] I till exempel Japan förekom drogen knappt alls innan andra världskriget och när landet 1963 studerade missbruket nationellt visade studien att 0,1 procent av de som missbrukade droger använde just kokain.[17]

Under 1970-talet utvecklades en ny våg av kokainmissbruk. Vågen började i USA och 10 år senare hade den spridit sig vidare till Europa. Den nya vågen av kokainmissbruk omfattade flera miljoner personer.[18] Under 1980-talet kom en ny kokainblandning, crack.[19]

I Japan ökade kokainrelaterade arresteringar i slutet av 1980-talet, men var fortsatt på en relativt låg nivå. Antalet arresteringar upp gick till:[a][20]

  • 43 stycken (1988)
  • 96 stycken (1989)
  • 122 stycken (1991)

2000-talet

redigera

År 2008 var kokain den "näst mest langade illegala drogen i världen".[8]

I Sverige ökade kokain som andel av beslagtagna droger åren 2012 till 2015, från två procent till fem procent. Smugglingen skedde främst genom vägtransporter och paketförsändelser. Kokain var mindre vanligt än cannabis och amfetamin i Sverige, men trenden bedömdes 2016 stigande av polis och tull.

Mängden kokain beslagtagen i Sverige
Diagrammet är tillfälligt inaktiverat. Grafer inaktiverades den 18 april 2023 på grund av programvaruproblem. Arbete pågår för att ta fram ett nytt verktyg.

Notera att stapeln för 2006 är skalad i tiotals kilo för överskådlighetens skull och betyder 1358 kg. Källa Polismyndigheten och Tullverket i Sverige[1]

Kokain var vanligt förekommande i Sverige och mest vanlig i större städer. Drogen såldes liksom andra droger även på internet, vilket bidrog till att öka tillgången utanför tätorter.[1]

Mellan 2015 och 2016 ökade den globala tillverkningen av kokain med 24 procent, vilket innebar en tillverkning 2016 på &&&&&&&&&&&01410.&&&&&01 410 ton. Mer än hälften tillverkades i Colombia. Under samma period ökade arealen som användes för odling av kokabuskar i Colombia med 11 procent. Detta förklaras med att överenskommelsen med FARC-gerillan om eldupphör bland annat innebar att regeringen åtog sig att betala ut ersättning till de bönder som övergick till att odla andra grödor än kokabuskar erhöll en ersättning för detta. Således valde många att börja odla kokabuskar för att sedan kunna få ersättning när denna gröda avvecklades.[21]

Enligt uppgifter publicerade 2017 var kokain den mest använda centralstimulerade drogen i Europa, oftast som rekreationsdrog av socialt relativt välintegrerade brukare. Prisskillnaden mellan Sydamerika och de nordiska länderna var drivkraften bakom smuggelverksamheten till Norden.[1] Enligt en studie i Australien, utförd av National Drug and Alcohol Research Centre 2018, hade missbruket av kokain i landet tredubblats sedan år 2000.[16] År 2020 uppgav knappt fem procent av invånarna i Norge att de provat kokain någon gång.[b][22]

Metabolism och exkretion

redigera

Nästan all kokain metaboliseras snabbt i kroppen, främst i levern; bara runt en procent förs ut ometaboliserat med urinen. Metabolismen domineras av esterhydrolys som till största delen ger metaboliten bensoylekgonin, samt mindre mängder av främst ekgoninmetylester och ekgonin. I kombination med etanol (alkohol) metaboliseras kokain i levern till kokaetylen som enligt studier kan ge en ännu större euforisk känsla än bara kokain och öka risken för hjärtproblem.

Vid drogtestning mäts mängden bensoylekgonin i urinen. Vanliga gränsvärden är 300 ng/ml vid screening och 150 ng/ml vid verifikation[23] och kan normalt detekteras i cirka tre dygn.[24] Screeningtesten är mycket specifika och falskt positiva resultat är ovanliga.[23] Metaboliter kan även spåras i de delar av kokainanvändarens hår som växte under kokainintaget; där finns de kvar tills håret faller bort eller klipps av.

Se även

redigera

Referenser

redigera

Anmärkningar

redigera
  1. ^ cirka 5 % av kokainarresteringarna relaterade till narkotikaanvändning, medan cirka 50 % var för innehav.
  2. ^ Avser invånare i åldern 16–64 år.
  1. ^ [a b c d] Drogsituationen i Sverige – En rapport av Polismyndigheten och Tullverket 2016 / Diarienr ANA 2016- 271. Polismyndigheten & Tullverket. 2017. sid. 21,43. http://tullverket.se/download/18.792224361590183a4d33ffa/1484816923713/Drogsituationsrapporten_2013-2016_webb.pdf 
  2. ^ "kokain". NE.se. Läst 20 maj 2013.
  3. ^ ”DailyMed - GOPRELTO- cocaine hydrochloride solution”. dailymed.nlm.nih.gov. https://dailymed.nlm.nih.gov/dailymed/drugInfo.cfm?setid=689750b7-8e51-47d9-a428-078f3f6c9dec. Läst 12 januari 2021. 
  4. ^ Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (2008). Årlig rapport: situationen på narkotikaområdet i Europa. Luxemburg: Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer. sid. 59. ISBN 978-92-9168-324-6. http://www.emcdda.europa.eu/attachements.cfm/att_64227_EN_EMCDDA_AR08_sv.pdf 
  5. ^ Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning Rapport 112 Narkotikaprisutveckling i Sverige 1988-2007
  6. ^ ”Läkemedelsverkets föreskrifter (LVFS 1997:12) om förteckningar över narkotika, konsoliderad version t.o.m. LVFS 2010:1”. Arkiverad från originalet den 29 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120629234352/http://www.lakemedelsverket.se/upload/lvfs/konsoliderade/LVFS_1997_12_konsoliderad_tom_2010_1.pdf. 
  7. ^ ”internetmedicin.se”. Arkiverad från originalet den 20 augusti 2010. https://web.archive.org/web/20100820190441/http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page=2719. Läst 21 november 2009. 
  8. ^ [a b c d e f] ”Den officiella webbsajten för Stiftelsen för en Drogfri värld, kokainets historia, kokainlangning”. Stiftelsen för en Drogfri värld. https://www.nejtilldroger.se/drugfacts/cocaine/a-short-history.html. Läst 24 augusti 2024. 
  9. ^ [a b c] ”Freud och kokainet | Daniel Berg”. Anekdot. https://anekdot.se/essa/freud-kokainet-och-jakten-pa-normalitet/. Läst 24 augusti 2024. 
  10. ^ ”Coca-Cola kurerade hjärnan med kokain”. Varldenshistoria.se. 8 april 2023. https://varldenshistoria.se/samhalle/vardagsliv/varfor-fanns-det-kokain-i-coca-cola. Läst 22 april 2023. 
  11. ^ Grzybowski, Andrzej (2007). ”[The history of cocaine in medicine and its importance to the discovery of the different forms of anaesthesia”]. Klinika Oczna 109 (1-3): sid. 101–105. ISSN 0023-2157. PMID 17687926. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/17687926/. Läst 24 augusti 2024. 
  12. ^ Mikkelson, Barbara (2 maj 1999). ”Did Coca-Cola Ever Contain Cocaine?” (på engelska). Snopes. https://www.snopes.com/fact-check/cocaine-coca-cola/. Läst 22 april 2023. 
  13. ^ ”The Keeper of the Cokelore” (på amerikansk engelska). THE BITTER SOUTHERNER. https://bittersoutherner.com/sponsored/coca-cola/the-keeper-of-the-cokelore. Läst 22 april 2023. 
  14. ^ [a b c] ”Appendix C: History of Cocaine”. Unites States Department of Justice Office of the Inspector General. https://oig.justice.gov/sites/default/files/archive/special/9712/appc.htm. Läst 24 augusti 2024. 
  15. ^ [a b] ”Cocaine use among a sample of police detainees”. Australian Institute of Criminology. 1 maj 2004. https://www.aic.gov.au/publications/tandi/tandi276. Läst 24 augusti 2024. 
  16. ^ [a b] Scott Casey (4 april 2019). ”The history of cocaine” (på australisk engelska). Australian Pharmacist. https://www.australianpharmacist.com.au/history-cocaine/. Läst 24 augusti 2024. 
  17. ^ ”UNODC - Bulletin on Narcotics - 1968 Issue 3 - 003” (på engelska). United Nations : Office on Drugs and Crime. https://www.unodc.org/unodc/en/data-and-analysis/bulletin/bulletin_1968-01-01_3_page004.html. Läst 24 augusti 2024. 
  18. ^ ”kokain - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/enkel/kokain. Läst 24 augusti 2024. 
  19. ^ ”Cocaine | Definition, Uses & Addiction | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 16 augusti 2024. https://www.britannica.com/science/cocaine. Läst 24 augusti 2024. 
  20. ^ Wada, K. (1994-04). ”Cocaine abuse in Japan”. Arukoru Kenkyu to Yakubutsu Izon = Japanese Journal of Alcohol Studies & Drug Dependence 29 (2): sid. 83–91. ISSN 0389-4118. PMID 8192614. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/8192614/. Läst 24 augusti 2024. 
  21. ^ ”Opium and cocaine production has reached record levels”. The Economist. ISSN 0013-0613. https://www.economist.com/graphic-detail/2018/06/28/opium-and-cocaine-production-has-reached-record-levels. Läst 25 augusti 2024. 
  22. ^ Dietrichs, Erik Sveberg; Mørland, Jørg; Bretteville-Jensen, Anne Line; Bachs, Liliana (2024-08-06). ”kokain” (på norska). Store medisinske leksikon. https://sml.snl.no/kokain. Läst 24 augusti 2024. 
  23. ^ [a b] Therese Hansson, Anders Helander, Olof Beck, Anders Elmgren, Fredrik C Kugelberg, Robert Kronstrand (22 september 2015). ”Enhetliga analyser av narkotika i urin krävs för rättssäkerheten”. Läkartidningen 39/2015 (Läkartidningen Förlag AB (Sveriges läkarförbund)). ISSN 1652-7518. https://www.lakartidningen.se/Klinik-och-vetenskap/Klinisk-oversikt/2015/09/Enhetliga-analyser-av-narkotika-i-urin-kravs-for-rattssakerheten/. 
  24. ^ Isabella Gripe (november 2014). ”Hur länge kan man spåra droger i kroppen?”. CAN - Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. https://www.can.se/fakta/fragor-och-svar/narkotika/hur-lange-kan-man-spara-droger-i-kroppen/. Läst 17 mars 2020. 

Externa länkar

redigera