Arameiska

Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Arameiska är ett språk eller en grupp av språk som tillhör den semitiska språkfamiljen. Det talades ursprungligen i det forna Mellanöstern omkring 1000-talet f.Kr. av en folkgrupp som kallas araméer.^[1] Idag talas nyarameiska språk för det mesta av assyrier/syrianer.

När de arameiska rikena under 700-talet f.Kr. upphörde, absorberades deras språk av Nyassyriska riket. Arameiskan blev efter hand dåtidens internationella lingua franca, det vill säga det språk som användes när olika stater skulle kommunicera med varandra. Under Tiglatpileser III:s regeringstid (744–727 f.Kr.) blev arameiska huvudspråket i Nyassyriska riket och spreds sedan till stora delar av Mellanöstern.^[2]

Efter den muslimska erövringen har arameiskan trängts tillbaka till förmån för arabiskan, men nyarameiska språk talas fortfarande i viss utsträckning i Mellanöstern och av emigranter boende i andra delar av världen.

Arameiskan är indelad i flera undergrupper, östarameiska språk som innefattar klassiska språk såsom syriskan som fortfarande används i både skrift- och talspråk i norra Mesopotamien och mandeiskan och nyarameiska talspråk såsom turoyo, suret, samt västarameiska språk där det enda moderna överlevande talspråket är Maalula-dialekten.

Vissa delar av Gamla testamentet (Esra 4:8-6:18, 7:12-26 samt Dan. 2:4-7:28) är nedtecknade på västarameiska. Det var sannolikt det språk som Jesus talade. Några arameiska citat finns bevarade i grekisk transkription i Nya testamentet.

Arameiska, i form av syriska, är det liturgiska språket i Syrisk-ortodoxa kyrkan, Österns assyriska kyrka, Kaldeisk-katolska kyrkan (se kaldeisk rit), Syrisk-katolska kyrkan och Maronitiska kyrkan.