kommi

kommi

1. genitive singular of komm
2. partitive singular of komm
3. illative singular of komm

Shortened from kommúnisti, derived from Latin commūnis (“common”).

• IPA^(key): /ˈkʰɔmːɪ/

  Rhymes: -ɔmːɪ

kommi m (genitive singular komma, nominative plural kommar)

1. (informal, usually derogatory) communist, commie

Declension of kommi
m-w1	singular		plural
	indefinite	definite	indefinite	definite
nominative	kommi	komminn	kommar	kommarnir
accusative	komma	kommann	komma	kommana
dative	komma	kommanum	kommum	kommunum
genitive	komma	kommans	komma	kommanna

• (communist): kommúnisti

• kommúnismi
• kommúnisti
• kommúnískur

(This etymology is missing or incomplete. Please add to it, or discuss it at the Etymology scriptorium.)

• (Ala-Laukaa) IPA^(key): /ˈkomːi/, [ˈko̞mʲː]
• (Soikkola) IPA^(key): /ˈkomːi/, [ˈko̞mːi]
• Rhymes: -omʲː, -omːi
• Hyphenation: kom‧mi

kommi

1. boulder

Declension of kommi (type 5/vahti, no gradation)
	singular	plural
nominative	kommi	kommit
genitive	kommin	kommiin, kommiloin
partitive	kommia	kommija, kommiloja
illative	kommii	kommii, kommiloihe
inessive	kommiis	kommiis, kommilois
elative	kommist	kommiist, kommiloist
allative	kommille	kommiille, kommiloille
adessive	kommiil	kommiil, kommiloil
ablative	kommilt	kommiilt, kommiloilt
translative	kommiks	kommiiks, kommiloiks
essive	komminna, kommiin	kommiinna, kommiloinna, kommiin, kommiloin
exessive1)	kommint	kommiint, kommiloint
1) obsolete *) the accusative corresponds with either the genitive (sg) or nominative (pl) **) the comitative is formed by adding the suffix -ka? or -kä? to the genitive.

• Ruben E. Nirvi (1971) Inkeroismurteiden Sanakirja, Helsinki: Suomalais-Ugrilainen Seura, page 191

kommi

1. (non-standard since 2012) indefinite neuter singular past participle of komma