| dbo:abstract
|
- Institutio Oratoria (English: Institutes of Oratory) is a twelve-volume textbook on the theory and practice of rhetoric by Roman rhetorician Quintilian. It was published around year 95 CE. The work deals also with the foundational education and development of the orator himself. (en)
- Le De institutione oratoria, (souvent traduit par De l'institution oratoire ou, simplement, par l’Institution oratoire au sens humaniste du terme, c'est-à-dire l'« éducation de l'orateur ») est un manuel en douze volumes sur la théorie et la pratique de la rhétorique. L'ouvrage est dû au rhéteur romain Quintilien. Rédigé vers l'an 92 de notre ère, il traite également de l'éducation fondamentale et du développement de l'orateur lui-même. (fr)
- L'Institutio oratoria ("La formazione dell'oratore") è l'opera maggiore di Marco Fabio Quintiliano e l'unica ad esserci pervenuta per intero. Dedicata a Marco Vitorio Marcello, funzionario della corte di Domiziano, per l'educazione del figlio Geta, l'opera (databile tra il 90 e il 96 d.C.), compendia l'esperienza di un insegnamento durato vent'anni (dal 70 a.C. al 90 a.C. ca). Il titolo dell'opera è da considerarsi espressione della volontà autoriale in quanto è contenuto nella lettera all'editore Trifone posta a premessa dell'opera stessa. Si tratta, dunque, di un vero e proprio manuale di pedagogia e retorica, emulazione del De oratore di Cicerone, considerato da Quintiliano in qualità di modello ideale di oratore e di trattatistica retorica. (it)
- Institutio Oratoria är en tolv volymer lång lärobok i retorikens teori och praktik, författad av den romerske retorikern Quintilianus och färdigställd omkring år 95. En avsevärd del av detta arbete berör naturligtvis retorikens tekniska aspekter, men verket behandlar även själva oratorns grundläggande utbildning och utveckling. Framför allt är det Cicero som Quintilianus framhåller som exempel på en mönstergill författare och orator. Mycket går att uttyda av Quintilianus uttryckssätt och ämnesval. Att han residerar i aristokratins Rom framgår tydligt av den tillgivenhet han skänker det storstadsmässiga (urbanitas) och den ringaktning han visar det bondska (rusticitas). Att han arbetar som advokat i ett allt mer odemokratiskt romarrike förklarar den stora vikt han lägger vid retorikens juridiska genre, genus judiciale, och det ringa fokus han fäster vid retorikens politiska genre, genus deliberativum. Den politiska arenan stod låst för gemene man, men däremot fanns det värde i att lära sig anklaga respektive försvara i rättegångsmål. Quintilianus mest slående poäng beträffande den blivande oratorn är att denne framför allt bör utbildas i moral. Endast en god man (en så kallad vir bonus) kan bli talare. Detta var förmodligen en reaktion på de korrupta och utsvävande tider i vilka Quintilianus levde: talarens minskade roll kan han ha tillskrivit den allmänna moralens förfall. Endast en rättskaffens man, fri från olater, kunde koncentrera sig på vältalighetens fordrande studier. Institutio Oratoria gör inte anspråk på originalitet; Quintilianus hämtade från flertalet källor för att sammanställa sitt arbete. Denna eklekticism hindrade honom också från att strikt ansluta sig till någon särskild tankeskola i ämnet, även om Cicero sticker ut bland källorna och är den som figurerar allra mest. Quintilianus avvisade korta, enkla listor över regler – tydligen ansåg han att retorikens studie och konst inte kunde fattas så kort. Detta kan förklara längden på Institutio Oratoria, som består av tolv böcker. Institutio Oratoria står som ett av de främsta verken inom retoriken. Quintilianus organiserar retorikens utövande i fem föreskrifter: inventio (upptäckt av argument), dispositio (uppläggning av argument), elocutio (uttryck eller stil), memoria (memorering) och pronuntiatio (framförande). För varje föreskrift, i synnerhet de tre första, ger han en grundlig redogörelse av alla de element som måste beaktas och bemästras när man utvecklar och presenterar argument. Den uttömmande redogörelsen återspeglar hans långa erfarenhet som orator och lärare, och på många sätt kan arbetet ses som en den grekiska och romerska retorikens kulmination. (sv)
- A Instituição Oratória ou Sobre a formação do orador (em latim: Institutio Oratoria) é uma obra em doze volumes sobre retórica teórica e prática publicada pelo retórico romano Quintiliano cerca de 95. Durante os primeiros séculos após sua composição, a obra de Quintiliano foi muito influente sobre os educadores e estudiosos romanos, inclusive Jerônimo, Orígenes e Agostinho de Hipona. Pelo século V, a obra foi amplamente utilizava por , que absorveu as ideias de Quintiliano em seu A Arte da Retórica (Ars Rhetorica). Durante muitos séculos da Idade Média a obra permaneceu quase desconhecida, sendo apreciada somente por manuscritos mutilados ou truncados. No Reino da França do século XII, em meio a um renascimento clássico ocorrido nas escolas de Chartres e Bec, os Institutos receberam uma revitalização nas mãos de João de Salisbúria, que nos informa que foi instruído em Quintiliano sob tutela de Bernardo, Teodorico e Guilherme de Conches. Contudo, essa renovação perdurou somente até ca. 1225, quando a obra voltou a permanecer obscura. No século XV, Poggio Bracciolini, enquanto trabalhando como secretário papal no Concílio de Constança, descobriu um manuscrito completo de Quintiliano na Abadia de São Galo, um mosteiro beneditino fundado no século VIII, conhecido como centro regional de ensino e produção manuscrita, especializado em trabalhos de autores clássicos. Letrado em latim, Poggio tornou-se renomado entre os humanistas italianos como mestre copista, e numa carta de 15 de dezembro de 1416, escreveu a Guarino de Verona sobre suas descobertas em São Galo. Atualmente o manuscrito encontrado por Poggio encontra-se na Biblioteca Central de Zurique. Imediatamente após a descoberta de Poggio, o trabalho de Quintiliano adquiriu intenso ressurgimento. Sua primeira introdução moderna foi feita por Pietro Paolo Vergerio e uma epítome completa dos Institutos foi escrita por . Pelos séculos seguintes, numerosas versões impressas foram produzidas através da Europa, o que fez sua reputação igualar-se a de Virgílio e Cícero. Embora após o Renascimento seus seguidores esmoreceram, ele continuou a influenciar grande número de intelectuais como Martin Luther, Erasmo de Roterdã, Francis Bacon, John Locke, Alexander Pope, Samuel Johnson, Edward Gibbon, John Stuart Mill e . Destes, Hugh Blair foi crucial para manter Quintiliano em voga através da Idade Moderna por meio de seu "Conferências sobre Retórica e Belas Letras" (Lectures on Rhetoric and Belle Lettres). (pt)
|
| rdfs:comment
|
- Institutio Oratoria (English: Institutes of Oratory) is a twelve-volume textbook on the theory and practice of rhetoric by Roman rhetorician Quintilian. It was published around year 95 CE. The work deals also with the foundational education and development of the orator himself. (en)
- Le De institutione oratoria, (souvent traduit par De l'institution oratoire ou, simplement, par l’Institution oratoire au sens humaniste du terme, c'est-à-dire l'« éducation de l'orateur ») est un manuel en douze volumes sur la théorie et la pratique de la rhétorique. L'ouvrage est dû au rhéteur romain Quintilien. Rédigé vers l'an 92 de notre ère, il traite également de l'éducation fondamentale et du développement de l'orateur lui-même. (fr)
- L'Institutio oratoria ("La formazione dell'oratore") è l'opera maggiore di Marco Fabio Quintiliano e l'unica ad esserci pervenuta per intero. Dedicata a Marco Vitorio Marcello, funzionario della corte di Domiziano, per l'educazione del figlio Geta, l'opera (databile tra il 90 e il 96 d.C.), compendia l'esperienza di un insegnamento durato vent'anni (dal 70 a.C. al 90 a.C. ca). Il titolo dell'opera è da considerarsi espressione della volontà autoriale in quanto è contenuto nella lettera all'editore Trifone posta a premessa dell'opera stessa. (it)
- A Instituição Oratória ou Sobre a formação do orador (em latim: Institutio Oratoria) é uma obra em doze volumes sobre retórica teórica e prática publicada pelo retórico romano Quintiliano cerca de 95. Durante os primeiros séculos após sua composição, a obra de Quintiliano foi muito influente sobre os educadores e estudiosos romanos, inclusive Jerônimo, Orígenes e Agostinho de Hipona. Pelo século V, a obra foi amplamente utilizava por , que absorveu as ideias de Quintiliano em seu A Arte da Retórica (Ars Rhetorica). Durante muitos séculos da Idade Média a obra permaneceu quase desconhecida, sendo apreciada somente por manuscritos mutilados ou truncados. (pt)
- Institutio Oratoria är en tolv volymer lång lärobok i retorikens teori och praktik, författad av den romerske retorikern Quintilianus och färdigställd omkring år 95. En avsevärd del av detta arbete berör naturligtvis retorikens tekniska aspekter, men verket behandlar även själva oratorns grundläggande utbildning och utveckling. Framför allt är det Cicero som Quintilianus framhåller som exempel på en mönstergill författare och orator. (sv)
|
,_frontispiece.jpg?width=300)
,_frontispiece.jpg?width=300){kind=link}
,_frontispiece.jpg){kind=link}
,_frontispiece.jpg){kind=link}