Hoppa till innehållet

Luth & Roséns Elektriska

(Omdirigerad från Luth & Rosén)
Luth & Roséns Elektriska AB
Firmamärke
TypAktiebolag
SäteStockholm
HuvudkontorSverige Stockholm, Sverige
BranschTillverkningsindustri
ProdukterKraftstationer, driftmaskiner, kranar, hissar, belysningsarmatur
Antal anställdaOmkring 500–1 500
Historik
Grundat1885
GrundareJohn Luth, Ivar Rosén
Slogs ihop medElektriska AB Chr Bergh & Co (1926)
Gick upp iAsea (1930)
Upplöst1940 (som Stockholmsverken år 1968)
Struktur
AvdelningarGöteborg, Malmö, Norrköping, Jönköping, Sundsvall, Sollefteå, Östersund, Umeå, Luleå

Luth & Roséns Elektriska AB var ett verkstadsföretag inom maskinteknik och elkraft bildat 1885, med sin huvudsakliga verksamhet i Stockholm. Asea blev huvudägare 1930 och verksamheten i Stockholm upphörde 1968.

Luth & Rosén bildades 1885 i Stockholm av ingenjörerna John Luth och Ivar Rosén som Elektriska byrån Luth & Rosén. Företagets första uppdrag bestod i att installera elektrisk belysning i bostadshus och fabriker. Uppsvinget inom elektroindustrin i slutet av 1890-talet gjorde att firman ombildades 18911892 till Luth & Roséns Elektriska AB. Ett år senare startades egen tillverkning av dynamomaskiner efter Siemens-Schuckerts konstruktioner.

År 1897 hade man en egen fabrik färdigbyggd i kvarteret Trumman vid RosenlundsgatanSödermalm. För att försörja fabrikslokalerna med elektricitet anlades Uddby kraftstation i Tyresö, varifrån en 20 kilometer lång elledning drogs till Södermalm. Under de följande åren fram till 1920-talet kom kvarteret bli i det närmaste fullbyggt av verkstäder tillhörande företaget; gjuteri, plåtslageri, maskinhall, kontorshus, ångpannehus, magasin, stall med mera. Tillverkningen bestod främst i elektriska och mekaniska maskiner på beställning. Från och med år 1900 kom hissar att bli en betydande del av produktionen och år 1904 köptes den anrika Ludwigsbergs verkstad. Därifrån upptog man brandsprutor, kylmaskiner, luftkompressorer, pumpar och värmeradiatorer på tillverkningsprogrammet.

Högkonjunkturen under första världskriget kom att bli den ekonomiska höjdpunkten i företagets historia. År 1916 köptes Söderbloms Gjuteri AB för att få större gjuterikapacitet. År 1918 gjorde företaget en vinst på 2,7 miljoner kronor, hade över 500 anställda och bedrev en betydande tillverkning av elektriska driftmotorer, hissar, kranar, telfrar med mera. Felaktiga investeringar gjorde dock att man redan ett år senare hade en förlust på 5,5 miljoner kronor. Luth & Rosén lyckades dock arbeta sig upp ur krisen. År 1920 gjorde bolaget en rekonstruktion.

År 1926 köptes Malmöföretaget Elektriska AB Chr Bergh & Co (Cebe).[1] Chr Bergh och Luth & Rosén hade gemensamma affärsintressen i bland annat Statens Järnvägar.[2] Senare utvecklades en kuggväxelmotor som blev mycket efterfrågad. Men bolaget kämpade fortfarande med en relativt hög skuldsättning i balansomslutningen.

Ett par år senare började den betydligt starkare konkurrenten Asea att arbeta för ett uppköp. I oktober 1930 övertog Asea tre fjärdedelar av bolaget för drygt 1 miljon kronor. Det var inte fråga om någon sammanlagning. Luth & Rosén fortsatte som fristående företag. Emellertid gjordes en omläggning så att likartade tillverkningar flyttade till respektive verkstäder. Till exempel övertog Luth & Rosén större delen av Aseas hisstillverkning. Försäljningskontoret flyttades till Asea i Västerås.

Framför allt två omständigheter avgjorde det strategiska affärsbeslutet. Dels ville Asea av konkurrensskäl hinna före internationella elektroteknikföretag som genom uppköp försökte få fotfäste i Sverige. Dels sökte Asea ett tillskott i anläggningar med rationell samdrift och garanterad arbetskraft inför kommande statligt beslut om att elektrifiera Södra stambanan. Asea räknade kallt med att ro hem affären. Vilket de också gjorde. Det fanns i stort sett inget annat företag som var kapabelt att ta ett sådant uppdrag. Asea var redan en av SJ:s största utvecklingspartner i arbetet med järnvägselektrifieringen.[3]

Vid denna tidpunkt fanns 1 500 anställda inom företaget. Luth & Rosén kvarstod som dotterbolag i Asea fram till år 1940 då företaget inordnades med namnet Stockholmsverken. Tillverkningen vid fabriken på Södermalm lades slutligen ner år 1968.

Verkställande direktörer

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Cebe Minnesbilder, jubileumsbok, 1938.
  2. ^ Statens järnvägar (SJ) med föregångare, Förvaltningsarkiven, Elektrotekniska byrån (Ebr), Diarier, SE/RA/420334/045/C, Riksarkivet. Läst 19 juli 2024.
  3. ^ ”Luth & Rosén har nu gått till Asea”. Dagens Nyheter, handel och sjöfart: s. 19. 28 oktober 1930. https://arkivet.dn.se/tidning/1930-10-28/293/19. Läst 20 juli 2024. 

Vidare läsning

[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]