Skrikstrandpipare
| Skrikstrandpipare Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Familj | Pipare Charadriidae |
| Släkte | Charadrius |
| Art | Skrikstrandpipare C. vociferus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Charadrius vociferus | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 | |
Skrikstrandpipare[2] (Charadrius vociferus) är en amerikansk vadarfågel i familjen pipare som även påträffats vid upprepade tillfällen i Europa.[3]
Utseende och läten
[redigera | redigera wikitext]Skrikstrandpiparen är en relativt stor och långsträckt pipare, 23,5–26 centimeter lång. Den har en lång hals, lång svart näbb och påtaligt långt stjärtparti. Tydligt är också rödbrun övergump, breda vita vingband och dubbla svarta bröstband.[4]
-
Vinterdräkt -
Adult -
I flykten syns den roströda övergumpen
Lätet är en tunn men ljudlig vissling, klyii,[4] vilket gett fågeln dess svenska namn och även det engelska "Killdeer".
-
Skrikstrandpiparens lockläte
Utbredning och systematik
[redigera | redigera wikitext]Skrikstrandpipare delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Charadrius vociferus vociferus – häckar i Kanada, USA och Mexiko; övervintrar så långt som till nordvästra Sydamerika
- Charadrius vociferus ternominatus – endemisk för Stora Antillerna
- Charadrius vociferus peruvianus – förekommer i Peru och nordvästra Chile
Skrikstrandpiparen i Europa
[redigera | redigera wikitext]Fågeln är en återkommande gäst i Västeuropa. Den ses årligen i Storbritannien och har påträffats ett 20-tal gånger på Irland, men även i länder som Spanien, Ungern, Island och vid två tillfällen i Norge.[5]
Släktskap
[redigera | redigera wikitext]Genetiska studier visar att Charadrius är kraftigt parafyletiskt, där arterna i släktet inte står varandra närmast. Istället är en stor grupp strandpipare närmare släkt med vipor i Vanellus och andra udda pipare som australiska inlandspiparen (Peltohyas australis) och arten snednäbb i Nya Zeeland (Anarhynchus frontalis) än med typarten för släktet större strandpipare.[6][7] Skrikstrandpiparen är dock närbesläktad med typarten för Charadrius, större strandpipare, liksom likaledes nordamerikanska flikstrandpiparen (C. semipalmatus) och flöjtstrandpiparen.[6][8] Se artikeln om släktet Charadrius för mer information om inbördes släktskap mellan strandpipare.
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Skrikstrandpiparen hittas på sandbankar och dyiga stränder men även betade fält. Den har också anpassat sig till att leva i miljöer nära människan som gräsmattor, sportfält, parkeringsplatser, flygplatser och golfbanor.[9]
I boet som från början inte är mer än en uppskrapad grop lägger skrikstrandpiparen fyra till sex ägg. När äggen har lagts kan fågeln lägga till småstenar, skalbitar pinnar och skräp i boet. Äggen ruvas i 22 till 28 dagar. Liksom många andra pipare låtsas den vara skada för att leda bort eventuella predatorer från bo och ungar.[9]
Fågeln livnär sig av ryggradslösa djur som vattenlevande insektslarver, kräftor, daggmaskar, skalbaggar och gräshoppor. Den följer gärna traktorer på åkrar på jakt efter smådjur som kommer upp till ytan.[9]
-
Spelande skrikstrandpipare. -
Film av häckande skrikstrandpipare som avleder uppmärksamheten från boet genom att spela skadad.
-
Rede med fyra ägg -
Dununge uppvisar det för skrikstrandpiparen distinkta beteendet att "nicka" upp och ned
_RWD1.jpg)
Status och hot
[redigera | redigera wikitext]Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] En studie uppskattar antalet häckande par i enbart Nordamerika till två miljoner,[9] medan en annan studie uppskattat hela världspopulationen till endast en miljon individer.[1]
Skrikstrandpiparen är en av vadarfåglarnas mest framgångsrika art genom sitt sätt att anpassa sig till miljöer påverkade av människan.[9] Det medför dock att de är utsatta för risken att förgiftas av bekämpningsmedel och att bli påkörda av bilar eller flyga in i byggnader.[9]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Charadrius vociferus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 138. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ Tarsiger.com Fynd av skrikstrandpipare i Västpalearktis
- ^ [a b] Cerny D, Natale R. 2022. Comprehensive taxon sampling and vetted fossils help clarify the time tree of shorebirds (Aves, Charadriiformes). Mol. Phylogenet. Evol. 177: 107620.
- ^ Barth, J.M.I., M. Matschiner, and B.C. Robertson (2013), Phylogenetic Position and Subspecies Divergence of the Endangered New Zealand Dotterel (Charadrius obscurus), PLoS ONE 8, e78068.
- ^ Dos Remedios, N., Lee, P. L. M., Burke, T., Székely, T., and Küpper, C. (2015). North or south? Phylogenetic and biogeographic origins of a globally distributed avian clade. Mol. Phylogenet. Evol., 89:151–159.]
- ^ [a b c d e f] Killdeer Faktablad om skrikstrandpipare på allaboutbirds.org
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör skrikstrandpipare.
Wikispecies har information om Charadrius vociferus.- Läten på xeno-canto.org
|