Rojava

Den här artikeln eller det här avsnittet innehåller inaktuella uppgifter och behöver uppdateras. (2020-05) Motivering: Artikeln bör uppdateras Hjälp gärna Wikipedia att åtgärda problemet genom att redigera artikeln eller diskutera saken på diskussionssidan.

Autonoma Administrationen av Norra och Östra Syrien Rêveberiya Xweser a Bakur û Rojhilatê Sûriyeyê (kurdiska) الإدارة الذاتية لشمال وشرق سوريا (arabiska) ܡܕܰܒܪܳܢܘܬ݂ܳܐ ܝܳܬ݂ܰܝܬܳܐ ܠܓܰܪܒܝܳܐ ܘܡܰܕܢܚܳܐ ܕܣܘܪܝܰܐ (syriska) Kuzey ve Doğu Suriye Özerk Yönetimi (turkiska)
Flagga Statsvapen
Områden under regionens styre
Huvudstad		Qamishli
Största stad		Raqqa
Officiellt språk		Se Demografi och språk
Erkända nationella språk		Alla Regioner: Kurdiska (Kurmanji) Arabiska I Jazira Regionen: Syriska I Manbij Regionen: Turkiska Adygeiska
Statsskick		Federal frihetlig socialistisk semi-direkt demokrati
-	Medpresidenter	Hediya Yousef & Mansur Selum
Etablering
-	Deklarerad	17 mars 2016
Area
-	Totalt	50 000 km² (cirka)
Befolkning
-	2018 års uppskattning	2 000 000 (cirka)[1]
Valuta		Syriskt pund (SYP)
Tidszon		UTC+2

Autonoma administrationen av norra och östra Syrien (AANES),^[2][3] ofta kallad Rojava, är en de facto autonom region i nordöstra Syrien. Regionen delar gräns med Turkiet, Irak och Syrien samt områden kontrollerade av olika milisgrupper. Området har en multietnisk befolkning, främst bestående av kurder, araber och assyrier. Delar av norra Syrien kallas av kurdiska nationalister för västra Kurdistan (kurdiska: Rojavaya Kurdistanê)^[4] och av assyrier för Gozarto.

År 2012 grundades Kurdiska högsta kommittén (DBK) av Demokratiska unionspartiet (PYD) samt det Kurdiska nationella rådet, med uppgift att utgöra områdets högsta styrande organ. Detta upplöstes dock i november 2013 och ersattes med TEV-DEM-koalitionen, bestående av bland annat Demokratiska unionspartiet och Syriska unionspartiet. Regionens supportrar hävdar att regionen utgör en sekulär och multietnisk entitet med direktdemokratiska aspirationer och att områdets mångfald avspeglas i regionens konstitution. Regionen har utrikesförbindelser med ett antal länder, men den syriska regeringen erkänner inte dess status som autonom region.

Norra Syrien har sedan tiden innan korstågen haft en kurdisk befolkning.^{[källa behövs]} Under det osmanska väldet, som styrde regionen mellan 1516 och 1922, ökade emellertid andelen kurder i regionen både på grund av frivillig migration och tvångsförflyttningar från Anatolien. Ett stort antal assyrier bosatte sig även i området efter att ha flytt från det osmanska riket efter det armeniska/assyriska folkmordet 1915 och från Irak efter Simelemassakern.

När Syrien blev självständigt 1945 var dess norra delar ett multietniskt område befolkat av araber såväl som kurder, assyrier, turkmener och yazidier. De nationalistiska regeringarna efter självständigheten implementerade emellertid ett flertal åtgärder för att arabisera kurderna, exempelvis förbud mot undervisning på kurdiska. Regeringen konfiskerade även land från kurdiska markägare och distribuerade till arabiska familjer, och tusentals kurder berövades under årens lopp sina syriska medborgarskap.

Medan baath-regimen under Hafez al-Assad förde repressiva policyer gentemot syriska kurder, gav regeringen stöd till kurdiska rörelser i grannländerna, såsom PKK i Turkiet och PUK i Irak av diverse politiska skäl. Dessa organisationer förbjöds emellertid efter 1998.

2003 grundades Demokratiska unionspartiet av syriska kurder, och samma år anslöt sig Salih Muslim till det nya partiet. Mellan 2003 och 2010 mötte partiet hård repression, men organiserade trots detta ett flertal demonstrationer i nordsyriska städer.

I och med syriska inbördeskriget avvek syriska regeringsstyrkor från tre kurdisk-dominerade områden 2012: Afrin i nordväst, Kobane i norr och Qamishli i nordöst. Detta lämnade fältet öppet för lokala miliser. Under samma period organiserades Folkets försvarsenheter (YPG) av Kurdiska högsta kommittén för att kontrollera kurdiska områden i norra Syrien, och i juli 2012 hade YPG tagit kontroll över städerna Kobanê, Amuda och Afrin. Sedan november 2013 existerar området som en de facto autonom region.^[5]

Under senare delen av 2014 belägrades Kobanê av Islamiska staten, vilket ledde till att stora delar av staden förstördes och att omkring 200 000 människor flydde till Suruç på andra sidan gränsen mot Turkiet. I januari 2015 lyckades YPG med amerikansk flygunderstöd besegra IS i Kobane.

Under våren 2015 avancerade YPG i områden kontrollerade av IS, och i juni 2015 länkades kantonerna Kobanê och Jazira (motsvarande Syriens al-Hasakah-provins) samman efter att kurdiska styrkor tagit kontroll över den strategiskt viktiga staden Tell Abyad.^[6] Under 2016 närmade man sig också ett sammanlänkande av Afrin-kantonen med de övriga två, men utvecklingen stoppades då Turkiet ingrep i inbördeskriget. Under slutet av 2016 började YPG i stället avancera söderut, och intog i oktober 2017 Islamiska statens huvudstad Raqqa.

Norra Syrien är en multietnisk region och de tre största etniska grupperna är kurder, araber och kristna assyrier/syrianer, men det finns även andra etniska och religiösa minoriteter såsom armenier, turkmener, tjerkesser, tjetjener och yazidier. De största språken är kurdiska, arabiska, nysyriska och turkiska. Huvudorter är Al-Hasakah, Qamishli, Manbij, Kobane, Ra's al-'Ayn, al-Malikiyya, Tall Abyaḑ och tills nyligen, Afrin. Den politiska administrationen använder kurdiska och arabiska i hela regionen medan syriska, turkiska och tjerkessiska används i vissa regioner.

Den uppdaterade konstitutionen som antogs december 2016 utnämner de Syriska demokratiska styrkorna (SDF) som den officiella försvarsstyrkan för federationen. PYD:s väpnade gren, vilken utgör merparten av styrkan, är Folkets försvarsenheter (YPG), som även inkluderar brigaden Kvinnornas försvarsenheter (YPJ).^[5] Sedan inbördeskrigets början har regionen tilldragit sig en mängd utlandsfrivilliga, vilka sedan 2015 organiseras inom ramarna för Internationella frihetsbataljonen. Sedan 2014 finns även en försvarsmilis under namnet Självförsvarsenheterna (HXP). För närvarande^{[Islamiska staten har fallit. När gällde detta?]} fokuserar federationens militära styrkor huvudsakligen på bekämpandet av Islamiska staten. Kurdiska styrkor i Afrin misslyckades att försvara staden och dess befolkning den 19 mars 2018, vilket slutade i flykt då staden föll till turkisk militär och turkiskt stödda rebellgrupper.

• Kurdistan
• Irakiska Kurdistan