Hoppa till innehållet

Arnold Lunn

Från Wikipedia
Den utskrivbara versionen stöds inte längre och kanske innehåller renderingsfel. Uppdatera din webbläsares bokmärken och använd standardutskriftsfunktionen istället.
Arnold Lunn
Född18 april 1888[1][2][3]
Chennai
Död2 juni 1974[1][2][4] (86 år)
London
Medborgare iStorbritannien och Förenade kungariket Storbritannien och Irland
Utbildad vidBalliol College
Harrow School
Orley Farm School
SysselsättningAlpin skidåkare, fackboksförfattare, självbiograf, alpinist
MakaLady Mabel Stafford Northcote
(g. 1913–)[5]
BarnPeter Northcote Lunn[6]
FöräldrarHenry Simpson Lunn[6]
Utmärkelser
Knight Bachelor
Redigera Wikidata
Minnesmärke över Arnold Lunn i den schweiziska bergsbyn Mürren. Texten på stenen lyder: "Det var här i Mürren som Arnold Lunn satte upp den första slalombanan 1922 och organiserade det första världsmästerskapet i utförsåkning och slalom 1931."

Sir Arnold Lunn, född 18 april 1888 i Madras i Indien, död 2 juni 1974 i London i Storbritannien, var en engelsk slalomåkare, bergsbestigare och författare. Lunn uppfann 1922 den moderna slalomåkningen genom att introducera portar som de tävlande måste passera på kortast möjliga tid.[7] Han tillbringade mycket tid i alperna och författade ett stort antal verk om slalomåkning, bergsbestigning och Schweiz. Efter att 1933 ha blivit katolik argumenterade Lunn i ett flertal böcker för Guds existens och för den kristna religionen. Han försvarade sina ståndpunkter i uppmärksammade debatter med flera högprofilerade ateister, bland andra evolutionsbiologen J. B. S. Haldane och filosofen C. E. M. Joad. Författaren Evelyn Waugh har beskrivit Lunn som "sin generations flitigaste katolska apologet".[8]

Arnold Lunns far Henry Simpson Lunn var vid tidpunkten för Arnolds födelse 1888 metodistpastor och bedrev missionsarbete i Indien. Senare samma år blev Henry Simpson Lunn sjuk och familjen tvingades återvända till England. Henry Simpson Lunn grundade flera klubbar för skidåkning och bergsbestigning, bland annat Alpine Ski Club, och började arrangera skidresor till Alperna. Arnold Lunn kom därför redan i sin ungdom att tillbringa mycket tid i Alperna och introducerades tidigt till skidåkning av sin far.[9] Han lärde sig åka skidor under en vistelse i Chamonix 1898, när han var tio år gammal.[10]

Från 1902 till 1907 var Lunn elev vid privatskolan Harrow i London.[11] Lunn växte upp som kristen, men den religiösa undervisning han fick i skolan var, enligt honom själv, otydlig och otillräcklig. Vid 17 års ålder förkastade han den kristna tron och blev agnostiker, efter att ha läst Leslie Stephens bok An Agnostic’s Apology.

Mellan 1907 och 1911 studerade Lunn vid Oxfords universitet, där han låg vid Balliol College. Under studietiden i Oxford grundade han en studentförening för bergsbestigning och skidåkning, Oxford University Mountaineering Club, var redaktör för universitets tidning The Isis och sekreterare i Oxford Union. Hans universitetsstudier ledde emellertid aldrig till någon examen.[12]

1909 var Lunn med om en allvarlig olycka när han klättrade på en brant på berget Cadair Idris i Wales. Lunn föll mer än 30 meter och bröt benet när ett stycke av klippan han höll sig fast i gav vika och lossnade. Benbrottet resulterade i ett sår som inte läkte på 11 år och medförde att hans ena ben blev ungefär fem centimeter kortare än det andra.[10] Lunn skildrade senare olyckan i artikeln What it Feels Like to Fall och beskrev sina känslor under fallet utför branten:[9][13]

” Hur kommer det sig att man inte känner någon rädsla när man faller mot vad som tycks vara en säker död? Precis som det ofödda barnet, som inte vet något om livet det har framför sig, envist kan hålla fast vid den enda tillvaro det känner, på samma vis fruktar vi döden. Den rädslan försvann samtidigt som jag började falla. Jag minns att jag kände stark besvikelse varje gång jag slog i klippan utan att stanna, men kanske var min fundamentala reaktion en mild upprördhet, nästan sårad fåfänga: "Du kan inte göra så här mot mig, du kan inte göra så här mot mig..." Om vår sista fiende är döden, är vår sista vän och bundsförvant fåfängan. „

1952 förlänades Lunn ett så kallat knighthood för sina "insatser för skidåkningen och relationerna mellan England och Schweiz", vilket gav honom rätten att tituleras Sir.[10]

Bibliografi

  • Guide to Montana, 1907.
  • Oxford Mountaineering Essays, 1912 (redaktör).
  • The Englishman in the Alps, 1912 (redaktör).
  • The Harrovians, 1913. Roman.
  • Ski-ing, 1913. Länk till texten
  • The Alps, 1914.
  • Loose Ends, 1919. Roman.
  • Was Switzerland Pro-German? 1920 (under pseudonymen Sutton Croft).
  • Auction Piquet, 1920 (under pseudonymen "Rubicon").
  • The Alpine Ski Guide to the Bernese Oberland, 1920.
  • Alpine Ski-ing at All Heights and Seasons, 1921.
  • Cross-Country Ski-ing, 1921.
  • Roman Converts, 1924.
  • Ski-ing for Beginners, 1924.
  • The Mountains of Youth, 1924.
  • A History of Ski-ing, 1927.
  • Things That Have Puzzled Me, 1927. Essäsamling.
  • Switzerland: Her Topographical, Historical and Literary Landmarks, 1927.
  • John Wesley, 1928.
  • The Flight from Reason, 1930.
  • The Complete Ski-Runner, 1930.
  • Family Name, 1931. Novel.
  • Venice: Its Story, Architecture and Art, 1932.
  • Difficulties, 1932 (medförfattare Ronald Knox).
  • The Italian Lakes and Lakeland Cities, 1932.
  • Within the Precincts of the Prison, 1932.
  • Is Christianity True? 1933 (medförfattare C. E. M. Joad).
  • Public School Religion, 1933 (redaktör).
  • Now I See, 1933.
  • Ski-ing in a Fortnight, 1933.
  • A Saint in the Slave Trade: Peter Claver 1581-1654, 1934.
  • Science and the Supernatural, 1935 (medförfattare J. B. S. Haldane). Länk till texten
  • Within That City, 1936. Essäsamling.
  • Spanish Rehearsal, 1937.
  • Communism and Socialism: A Study in the Technique of Revolution, 1938.
  • Revolutionary Socialism in Theory and Practice, 1939.
  • Whither Europe?, 1940.
  • Come What May: An Autobiography, 1940.
  • And the Floods Came: A Chapter of War-Time Autobiography, 1942.
  • Mountain Jubilee, 1943.
  • The Good Gorilla, 1943. Essäsamling.
  • Switzerland and the English, 1944.
  • The Third Day, 1945. Länk till texten
  • Is the Catholic Church Anti-Social? 1946 (medförfattare G. G. Coulton).
  • Is Evolution Proved? A Debate between Douglas Dewar and H. S. Shelton, 1947 (redaktör).
  • Switzerland in English Prose and Poetry, 1947 (redaktör).
  • Mountains of Memory, 1948.
  • The Revolt against Reason, 1950.
  • The Cradle of Switzerland, 1952. Länk till texten
  • The Story of Ski-ing, 1952.
  • Zermatt and the Valais, 1955.
  • Memory to Memory, 1956. Memoarer.
  • Enigma: A Study of Moral Re-Armament, 1957.
  • A Century of Mountaineering 1857-1957: A Centenary Tribute to the Alpine Club, 1957.
  • The Bernese Oberland, 1958.
  • And Yet So New, 1958. Memoarer.
  • The Englishman on Ski, 1963 (redaktör).
  • The Swiss and Their Mountains: A Study of the Influence of Mountains on Man, 1963.
  • The New Morality, 1964 (medförfattare Garth Lean).
  • Matterhorn Centenary, 1965.
  • The Cult of Softness, 1965 (medförfattare Garth Lean).
  • Unkilled for So Long, 1968. Memoarer.
  • Christian Counter-Attack, 1968 (medförfattare Garth Lean).
  • The Kandahar Story: A Tribute on the Occasion of Mürren's Sixtieth Ski-ing Season, 1969.

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Arnold-Lunntopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6j11n3q, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000004868, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p7574.htm#i75736.[källa från Wikidata]
  5. ^ The Peerage person-ID: p7574.htm#i75736, läst: 7 augusti 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ [a b] Darryl Roger Lundy, The Peerage.[källa från Wikidata]
  7. ^ ”Encyclopedia Britannica”. http://global.britannica.com/biography/Arnold-Lunn. Läst 28 juni 2015. 
  8. ^ Connor, Charles Patrick (2001). Classic Catholic Converts. San Francisco: Ignatius Press. sid. 135 
  9. ^ [a b] Buckley, Will (5 februari 2006). ”Lord of the Alps”. The Guardian. http://www.theguardian.com/sport/2006/feb/05/winterolympics2006.winterolympics. Läst 25 juli 2015. 
  10. ^ [a b c] Smyth, Edward (1989-90). ”Sir Arnold Lunn (1888-1974)”. Alpine Journal: sid. 213-216. http://www.alpinejournal.org.uk/Contents/Contents_1989-90_files/AJ%201989%20214-216%20Smyth%20Lunn.pdf. 
  11. ^ Mangan, J. A. (2012). Athleticism in the Victorian and Edwardian Public School: The Emergence and Consolidation of an Educational Ideology. Abingdon: Routledge. sid. 299 
  12. ^ ”Oxford Index”. http://oxfordindex.oup.com/view/10.1093/oi/authority.20110803100119855. Läst 31 juli 2015. 
  13. ^ Buckley, Will (27 november 2009). ”The forgotten story of ... the Englishman who revolutionised skiing”. The Guardian. http://www.theguardian.com/sport/blog/2009/nov/27/sir-arthur-lunn-skiing. Läst 25 juli 2015. 

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Arnold_Lunn&oldid=55332693”