Brännvinsbord

Brännvinsbord, äldre svensk förrättsmåltid bestående av fem måltidsdelar plus brännvin; ett par olika sortersbröd, ett smör, en eller två sorters ost eller potkäs, fisk som rimmad eller gravad lax eller en sillinläggning, någon korv, rökt eller torkat kött, och ett par-tre sorters kryddat brännvin.

Brännvinsbordet brukade intas i ett separat rum till fest och då före huvudrätten. Gästerna åt oftast stående eller sittandes med tallriken i knät eller vid ett litet bord. Brännvinsbordet hade samma uppsamlingsfunktion som en fördrink med tilltugg har i vår tid, och ingick inte i den formella middagssittningen. Brännvinsbordet serverades ofta flera timmar innan en bjudning börjde i väntan på att alla gäster skulle hinna komma fram med häst och vagn. Inte sällan kunde brännvinsbordet ätas under fem-sex timmar och sedan tog middagssupén två timmar. Det förekom att män och kvinnor intog brännvinsbordet var för sig och kvinnorna bjöds ett mer sötat brännvin till eller likör.

Brännvinsbordets sammansättning varierade över landet och hade ofta ett superlokalt uttryck. Maträtterna varierade även över årstiden och efter vad man hade i visthusbod och skafferi. Brännvinsbordet tillhörde den borgerliga måltidskulturen och saknar motsvarighet hos allmogen.

Brännvinsbordet skapades sannolikt på 1500-talet, eventuellt genom rysk influens även om det får anses tveksamt. Det hade sin storhetstid under 1700-talet men utvecklades under 1800-talets början till smörgåsbordet. Det har dock serverats ännu in i vår tid och upplever i dag en svag renässans, särskilt i eventmåltider och måltidsupplevelser.

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.